För det andra, så känns det lite extra besvärligt att kämpa med en massa
julgrejor när man mår som jag gör och därtill veta att om några veckor är
det dax att packa flyttlådorna. Då är det dax att städa ur lägenheten och
återvända till huset på Bigatan. Kommer att komma tillbaka till det gamla
huset, där jag tidigare bott med Tomas och barnen. Men ändå kommer huset
att kännas som nytt, då vi låtit en taxikollega till mig hjälpa oss att renovera
5 rum.
Känns liksom så onödigt att dra fram en massa pynt.
I tanken är jag nästan påväg härifrån nu.
Känns så tillfälligt denna jul... tror att ni förstår hur jag menar.


Julstämningen har inte riktigt infunnit sig hos mig förän idag, då jag lade
på en ny, röd duk på matsalsbordet och ställde fram några mysiga ljusstakar,
se bilden ovan.
Var iväg till Jysk igår kväll och hittade allt detta, duk och ljusstakar, där.
Några små tomtar fick även ta plats lite här och var i lägenheten.


Det är konstigt egentligen, men som jag säger så är jag redan påväg till
huset i tanken. Under sista månaderna har jag i tanken redan börjat inreda en
del av de nyrenoverade rummen, trots att det inte är färdig målat och tapetserat.
Innan renoveringen startade hade vi ett väldigt stort vardagsrum, hela 7 m x 3,5 m.
Detta stor rum är nu avdelat med en vägg så att vi både har ett mindre vardagsrum
men även ett extra rum. Det kommer att bli toppenbra! =)
Tidigare hade Joakim sitt rum på övervåningen. Även vårat sovrum finns på övervåningen
i huset. Men Joel har aldrig haft ett eget rum i huset.
Så nu har vi kommit fram till att Joel ska få överta Joakims gamla rum och att Joakim
i sin tur ska få ett nytt rum på nedervåningen, där vi tidigare hade som datarum.


Vårat sovrum blir kvar på övervåningen och kommer att målas i en varm ljungfärgad
ton och efter det inredas i indisk stil.
Så de sista månaderna har jag inte gjort att än att titta på inredningsidéer på olika
inredningssidor på internet. Kollat runt på affärer efter olika saker och ting som jag
tycker kan passa in i vårt ny-gamla hem.
Allt som jag inhandlat har övervägds noga i tanken för att slutresultatet ska bli så bra
som möjligt.
Exempelvis så kom jag igår fram till att dessa ljuslyktor som ni ser ovan på bilden här,
inte bara kan användas nu under julen, utan även kan passa in i den indiska stilen
som sovrummet kommer att få.
Har även redan inhandlat ett vackert överkast i glansigt lila tyg, många härliga prydnads-
kuddar i lila, rosa, turkos och svart. Och sen har vi köpt en ny säng i svartfärgad
stål. Så som ni förstår så kommer rummet att bli mörkt och murrigt, men ändå färgglatt.
Till detta kommer även en del mässigs och gulddetaljer att finnas med i inredningen.

Åhhhh, jag längtar tills vi får börja fixa och möblera i huset!
Så, därför känns julen lite som en parantes detta år.
Hur som helst kommer det att bli jul även iår, var sig man pyntar som en galning
eller ej. Julhelgen kommer hur som helst att bli mysig då jag har min underbara
familj runt omkring mig. Det är huvudsaken det. =)

Lisa Ekdahl -

Om Jag Snubblat Efter Vägen

Om jag snubblat efter vägen
Om jag skrubbat mina knän
Om jag varit alltför ivrig
Om jag varit för bekväm
Om det nån gång tagits från mig
Det jag vetat var min rätt
Om jag varit alltför hungrig
Om jag varit alltför mätt

Om jag slagits mot dom egna
Som om ej fienden var nog
Och om ögonen var kalla
Hos han som tyckte att han log
Och om famnen där jag vilat
Inte givit mig någon ro
Om jag ropat ut i mörkret
Gud vad vill du vi ska tro

Och om vägarna var långa
Och inte ledde någonstans
Om jag stirrat ner i marken
Och önskat att jag inte fanns
Om orätt satt på tronen
Om orätt satt på rättens plats
Om varje steg förde mig bakåt
Fast än jag sprang fast jag tog sats

Om jag slagits mot dom egna
Som om ej fienden var nog
Och om ögonen var kalla
Hos han som tyckte att han log
Och om famnen där jag vilat
Inte givit mig någon ro
Om jag ropat ut i mörkret
Gud vad vill du vi ska tro

Om jag snubblat efter vägen
Och fått munnen full av grus
Om jag kännt hur blodet runnit
Från min mun ner på min blus
Och om inga goda skördar
Nånsin fötts ur allt mitt slit
Kan jag ändå konstatera
Allt som skett har lett mig hit

Önskar att du fanns hos mig i stunder då jag behöver tröst,
men även i stunder av glädje.
Du fanns där för mig, med en styrka som ingen annan.
Trots hur du själv mådde, så klagade du aldrig.
Du kunde peppa mig som ingen annan kan.

Du var och är min hjälte! Vinden under mina vingar!



Älskar Sonata Arcticas cover av
Bette Midlers "

Sonata Arctica

The Wind Beneath My Wings

It must have been cold there in my shadow,
to never have sunlight in your face.
You were content to let me shine,
you always walked a step behind.

I was the one with all the glory,
while you were the one with all the strenght.
Only a face without a name,
I never once heard you complain.

Did you ever know that you're my hero,
and everything I would like to be?
I can fly higher than an eagle,
cause you are the wind beneath my wings.

It might have appeared to go unnoticed,
but I've got it all here in my heart.
I want you to know I know the truth, yes I do,
I would be nothing without you.

Did you ever know that you're my hero,
And everything I would like to be?
I can fly higher than an eagle,
cause you are the wind beneath my wings.

Did you ever know that you're my hero,
and everything I would like to be?
And I can fly higher than an eagle,
cause you are the wind beneath my wings.

Did you ever know that you're my hero,
and everything I would like to be, yeah
I can fly higher than an eagle,
cause you are the wind beneath my wings.


Cause you are the wind beneath my wings.
Cause you are the wind beneath my wings.
Cause you are the wind beneath my wings.

Still I wonder if you know, 

How it really feels 

To be left outside alone, 

When it's cold out here 

Well maybe you should know, 

Just how it feels, 

To be left outside alone 

To be left outside alone 

Just nu känner jag en stor besvikelse som svider i mitt liv...
Livet känns oerhört tungt. Energinivån börjar närma sig noll.
Ett flertal närstående personer gör mig väldigt ledsen.
Jag stressar upp mig över alla nederlag vilket nu resulterat 
i att kroppen inte vill mera...
Jag känner att en depression kommer krypande inpå mig och
min mage har sagt ifrån ordentligt med en magkatarr.
Finns det verkligen människor som njuter av att plåga dom
som dom älskar på detta vis? Är det verkligen så eller är det
bara jag som är tillräckligt känslig och mottaglig just nu?
Själv vill jag alla andra väl, så långt det är möjligt,
men det är ju tydligt att man får betala ett pris för det... 
vilket gör mig oerhört ledsen...
Hur får man energi till att orka, när man inte orkar mera???

Man ska inte önska andra olycka och tråkigheter, jag vet, 
men likt förbannat så hoppas jag att dessa människor som
nu gör mig illa på så många sätt, själva på något sätt ska få
känna hur det känns någongång.
Förstår de alls vad de utsätter andra för? Hur illa det tar sig ut
hos den som skadas?

Jaa, det är inget muntert blogginlägg av mig idag, efter ett långt
uppehåll här på bloggen. 
Jag har helt enkelt varit så upptagen med mitt liv och inte haft 
motivation att blogga.

Men jag är tacksam för att jag mitt i allt detta, på något märkligt 
sätt, mött nya trevliga bekantskaper.
Känns så roligt att riktigt börja umgås med min tidigare mestadels
bekant, Miss T. Genom henne har jag även fått träffa Miss M, 
därtill lära känna Mrs H, som är gift med Mr A som jag känner lite 
flyktigt sedan några år tillbaka.
Det är som Mrs H sa när hon var hit med deras två jättemysiga
hundar, Dexter och Duchesse, i lördags: 
- Vi har precis börjat umgås med varandra, och ändå känns det som 
vi tidigare känt varandra. =)
Det är så skönt att ha turen att träffa dessa guldkorn just när resten
av ens tillvaron känns som allra mest tung, att bära ensam på sina axlar.

Förra måndagen kände jag mig väldigt ensam och uttråkad, så då sände
jag iväg ett sms till Miss E för att höra om vi kunde hitta på något på 
kvällen. Då kom hon med den ljusa idén att gå på bio. =)
Så hon fixade biljetter och en stund innan kl 21 satt vi bänkade för att 
se Män som hatar kvinnor. Miss E hade läste hela triologin av böckerna
av Stieg Larsson som filmen baserats på, vilket inte jag gjort.
Men för min egen del gjorde det inte något alls. Filmen var mycket bra,
om än väldigt otäck på sina ställen. Jag tyckte det kändes som en förlängd
Beck film, då filmen var drygt 2 och en halv timma lång, 
Men jag gillar verkligen Beck filmerna, så denna film får alltså ett mycket 
gott betyg av mig. 
Tack snälla Miss E för att du engagerar dig och bryr dig om mig! 
Det betyder väldigt mycket för mig! =)



Jaa det var inte det mest glättigaste inlägget som jag skrivit här på 
bloggen, men men...


/Hanna