Nu har startskottet gått...
...för "Projekt Stug-målning".
Japp, igår drog vi igång "The Big Project".
Vi började med översidan av stugan, den största väggen
utan fönster. Den väggen är inte i solen så troligtvis behövs
bara ett lager med färg.
Vi valde färg när vi var hem till Övik i torsdags, blev några
nyanser mörkare än den färg som stugan just nu har.
Men det blir väldigt snyggt!
Gick riktigt bra att måla och hela väggen på översidan tog
endast 2 och halv timma för mig och Tomas att måla.
Värsta snyggaste outfiten!!! =) Målarkludd i farten...
Stegmannen Långa fina penseldrag...
Joel och Joakim fick var sin pensel och en plåtburk med
vatten i så att de också kunde "måla".
Joakim blev less efter ett tag och gick in och tittade på
film istället, men lillebror tyckte att det var jätteroligt att
"måla". Emellanåt kom han med små uppmuntrande
kommentarer till mammas och pappas målarkluddande
också: "Fiiint mamma!" "Fiint pappa!" =)
Sen ville han såklart att vi skulle se vad han hade åstad-
kommit också.
"Maamma! Paappa! Kooom! Tiiitta, fiiint ja måla!"
"Nu, fääädig!" =)
Målarmästaren Lilleman =) Seee så fiint han kan måla!
Räcket blev också fiiint. =) Det är sååå roligt att måla.
" Nu, fääädig!"
Bröderna hjälps åt att "måla" lyktstolpen.
Efter en eftermiddags målande med inte den
bästa arbetsställningen, så gjorde min onda rygg
verkligen uppror igen. Var sannerligen tur att jag skulle
tillbaka till min massör idag, onsdag.
Men direkt efter målningen igår, så trodde jag knappt att
jag skulle klara av att existera pga värken tills idag.
Var till henne förra onsdagen eftersom jag har fått så ont
i mitten av ryggen och i ryggslutet.
Hon sa att det inte var en dag för tidigt som jag tog
mig till henne. Jag har gått alldeles för länge med
stela muskler i ryggen och det är inte alltför otroligt att
det har blivit små inflammationer i musklerna.
Idag har hon kört en hel del med laser mot muskelfästena
och därefter knådat ordentligt. Gjorde något fruktansvärt
ont på en del ställen. Kunde inte låta bli att svära långa
ramsor, alla fula gubbar innefattade!!! =)
Till detta rann tårarna fram utan att kunna styra det.
Kände en stark vilja att ge henne en rak höger när det
gjorde som värst ont. Men det är klart att man inte gör det.
Men försvarsmekanismen sätter liksom igång.
Cina (massören) sa att fast jag inte kände det så, så tog
hon inte i särskilt mycket, utan det är mina muskler som
bråkar och sänder ut smärta för minsta beröring.
Men nu har jag verkligen bestämt mig för att när jag väl
blir bättre i ryggen av hennes massage, så ska jag inte
vänta så länge tills jag uppsöker henne igen.
Vore kanske vettigt att besöka henne minst 1 gång i månaden
iaf, för att underhålla cirkulationen i musklerna.
Återkommer med lite läsning om vilket äventyr vi var på
härrom dagen.... spännande läsning....Lovar! =)
/Hanna
Japp, igår drog vi igång "The Big Project".
Vi började med översidan av stugan, den största väggen
utan fönster. Den väggen är inte i solen så troligtvis behövs
bara ett lager med färg.
Vi valde färg när vi var hem till Övik i torsdags, blev några
nyanser mörkare än den färg som stugan just nu har.
Men det blir väldigt snyggt!
Gick riktigt bra att måla och hela väggen på översidan tog
endast 2 och halv timma för mig och Tomas att måla.
Värsta snyggaste outfiten!!! =) Målarkludd i farten...
Stegmannen Långa fina penseldrag...
Joel och Joakim fick var sin pensel och en plåtburk med
vatten i så att de också kunde "måla".
Joakim blev less efter ett tag och gick in och tittade på
film istället, men lillebror tyckte att det var jätteroligt att
"måla". Emellanåt kom han med små uppmuntrande
kommentarer till mammas och pappas målarkluddande
också: "Fiiint mamma!" "Fiint pappa!" =)
Sen ville han såklart att vi skulle se vad han hade åstad-
kommit också.
"Maamma! Paappa! Kooom! Tiiitta, fiiint ja måla!"
"Nu, fääädig!" =)
Målarmästaren Lilleman =) Seee så fiint han kan måla!
Räcket blev också fiiint. =) Det är sååå roligt att måla.
" Nu, fääädig!"
Bröderna hjälps åt att "måla" lyktstolpen.
Efter en eftermiddags målande med inte den
bästa arbetsställningen, så gjorde min onda rygg
verkligen uppror igen. Var sannerligen tur att jag skulle
tillbaka till min massör idag, onsdag.
Men direkt efter målningen igår, så trodde jag knappt att
jag skulle klara av att existera pga värken tills idag.
Var till henne förra onsdagen eftersom jag har fått så ont
i mitten av ryggen och i ryggslutet.
Hon sa att det inte var en dag för tidigt som jag tog
mig till henne. Jag har gått alldeles för länge med
stela muskler i ryggen och det är inte alltför otroligt att
det har blivit små inflammationer i musklerna.
Idag har hon kört en hel del med laser mot muskelfästena
och därefter knådat ordentligt. Gjorde något fruktansvärt
ont på en del ställen. Kunde inte låta bli att svära långa
ramsor, alla fula gubbar innefattade!!! =)
Till detta rann tårarna fram utan att kunna styra det.
Kände en stark vilja att ge henne en rak höger när det
gjorde som värst ont. Men det är klart att man inte gör det.
Men försvarsmekanismen sätter liksom igång.
Cina (massören) sa att fast jag inte kände det så, så tog
hon inte i särskilt mycket, utan det är mina muskler som
bråkar och sänder ut smärta för minsta beröring.
Men nu har jag verkligen bestämt mig för att när jag väl
blir bättre i ryggen av hennes massage, så ska jag inte
vänta så länge tills jag uppsöker henne igen.
Vore kanske vettigt att besöka henne minst 1 gång i månaden
iaf, för att underhålla cirkulationen i musklerna.
Återkommer med lite läsning om vilket äventyr vi var på
härrom dagen.... spännande läsning....Lovar! =)
/Hanna
Knott... Nu ger jag upp!!!
Jaa fy rackarn vad de har smaskat på mig ikväll, de förbaskad knotten...
I eftermiddags tog jag bilen in till Kramfors och köpte några fler blommor till verandan.
Jag har sedan tidigare redan blomlådor fyllda med fina blommor och några som jag
satt upp på verandastolparna.
Nu ville jag ha några som hängde i amplar och några nedanför veranda-trappan.
Men dessa nyköpta blommor behövde mer utrymme att leva i, så väl hemma igen så
tog jag fram några gamla amplar som min mamma använde på sin tid här i stugan.
Så satte jag igång min kreativitet och började plantera om blommorna.
Men jag hade inte hunnit långt för än knotten tyckte att jag var ett lämpligt byte...
Det kliade och sved överallt... på händerna... i hårbotten... de attackerade mina ögon....
jaa de försökte att smaka på alla icke textilklädda kroppsdelar....
Fick låna Joels (minstingens) keps... men det hjälpte föga...
Så på slutet av planetering raffsade jag bara ihop växterna och typ slängde på jord.
Men resultatet blev tillslut väldigt bra, trots allt, och jag känner mig nöjd.
Klickbara bilder nedan.
I
I
V
Blomlådorna sedan tidigare. Alla blommor på verandan.
En gammal stekgryta i Snyggt!!! "Solarna" i närbild.
gjutjärn duger bra till
små soliga tagetes.
Blomstersmyckad Omplanterad Millionbellis
veranda.
Igår var vi in till Kramfors hela familjen. Då köpte vi en ny digitalkamera, eftersom jag
lyckade tappa min gamla kamera i marken förra lördagskvällen under Hamnfesten,
i ett alltför ivrigt försöka att snabba mig att skydda mig till en karusell... Klumpigt?
Jaa, jag vet... men till tröst får jag tänka att den hade tjänat mig i nästan 3 otroligt
intensiva fotogarferingsår. Den förtjänar vila så att säga. =)
Den nya kamera är av märket Casio. Tomas säger att han förknippar det märket med
endast miniräknare... hihi...
Hur som helst, det är en väldigt bra kamera. Hela 10 megapixel på en sån liten kompakt-
kamera, den gamla klarade bara 5 megapixel. Zoomen på denna klarar 4x och det finns
36 olika varianter av förinställningar (!!!). Exempelvis för att ta bilder på djur, barn, i motljus,
solnedgångar, landskap, porträtt med landskap, för visitkort, passfoto.... jaa you name it!!!
Helt otrolig kamera och bilderna blir superbra. =)
De flesta bilder som jag har med i detta inlägg är från denna kamera. =)
Både på onsdag- och torsdagkväll har vi varit ute med båten.
Båtmotorn har gått sönder och därför lämnade Tomas in den
för lagning i Ullånger i onsdags.
Så det enda som kunde stå till buds var att ro.
Det brukar vanligtvis vara jag som ror och Tomas som kör motorn
om somrarna, för Tomas har inte lärt sig att ro.
Så på onsdagkväll var det jag som skulle ro. Både Joakim och Joel
ville pröva på att ro också. De klickbara bilderna nedan är tagna med
min och Tomas mobilkameror. Inte samma kvalité som den andra kameran
precis, men det duger iaf.
De 3 grabbarna i fiskar- Fångsten: Jag i egen hög person.
tagen i onsdags. En liten abborre
som fick åka tillbaka
i sjön...
Joel & Tomas med Joakim med fiskespö. Det var väldigt vackert
fiskespö. med solnedgången
den kvällen.
Joakim vill pröva att ro. Det vill såklart lillebror
göra också.
Men på torsdagskvällen var det dax för Tomas att träna igen.
Är några år sedan han gjorde det och den gången så såg det så
lustigt ut att jag bara skrattade. Båten snurrade bara runt för att han
tog i för mycket med högerarmen som han är starkare i.
Men den här gången gick det bättre.
Han fick ro hela tiden och tog sig både ut på öppet vatten och hem
till bryggan igen. Duktigt!!!
Nedan kan ni se när Tomas tränar och även bild på hur stolt han var
när han kom iland igen. Dessa klickbara bilder är från nya digitalkameran igen.
Tomas tar i för kung och Land i sikte... En lycklig Tomas!
fosterland.
Jaa detta var en ordentlig rapport av vad vi har haft för oss de senaste dagarna.
Hade tänk skriva redan på torsdagskvällen, men hade inte riktigt tid som ni ser.
Återkommer snart igen...
/Hanna
I eftermiddags tog jag bilen in till Kramfors och köpte några fler blommor till verandan.
Jag har sedan tidigare redan blomlådor fyllda med fina blommor och några som jag
satt upp på verandastolparna.
Nu ville jag ha några som hängde i amplar och några nedanför veranda-trappan.
Men dessa nyköpta blommor behövde mer utrymme att leva i, så väl hemma igen så
tog jag fram några gamla amplar som min mamma använde på sin tid här i stugan.
Så satte jag igång min kreativitet och började plantera om blommorna.
Men jag hade inte hunnit långt för än knotten tyckte att jag var ett lämpligt byte...
Det kliade och sved överallt... på händerna... i hårbotten... de attackerade mina ögon....
jaa de försökte att smaka på alla icke textilklädda kroppsdelar....
Fick låna Joels (minstingens) keps... men det hjälpte föga...
Så på slutet av planetering raffsade jag bara ihop växterna och typ slängde på jord.
Men resultatet blev tillslut väldigt bra, trots allt, och jag känner mig nöjd.
Klickbara bilder nedan.
I
I
V
Blomlådorna sedan tidigare. Alla blommor på verandan.
En gammal stekgryta i Snyggt!!! "Solarna" i närbild.
gjutjärn duger bra till
små soliga tagetes.
Blomstersmyckad Omplanterad Millionbellis
veranda.
Igår var vi in till Kramfors hela familjen. Då köpte vi en ny digitalkamera, eftersom jag
lyckade tappa min gamla kamera i marken förra lördagskvällen under Hamnfesten,
i ett alltför ivrigt försöka att snabba mig att skydda mig till en karusell... Klumpigt?
Jaa, jag vet... men till tröst får jag tänka att den hade tjänat mig i nästan 3 otroligt
intensiva fotogarferingsår. Den förtjänar vila så att säga. =)
Den nya kamera är av märket Casio. Tomas säger att han förknippar det märket med
endast miniräknare... hihi...
Hur som helst, det är en väldigt bra kamera. Hela 10 megapixel på en sån liten kompakt-
kamera, den gamla klarade bara 5 megapixel. Zoomen på denna klarar 4x och det finns
36 olika varianter av förinställningar (!!!). Exempelvis för att ta bilder på djur, barn, i motljus,
solnedgångar, landskap, porträtt med landskap, för visitkort, passfoto.... jaa you name it!!!
Helt otrolig kamera och bilderna blir superbra. =)
De flesta bilder som jag har med i detta inlägg är från denna kamera. =)
Både på onsdag- och torsdagkväll har vi varit ute med båten.
Båtmotorn har gått sönder och därför lämnade Tomas in den
för lagning i Ullånger i onsdags.
Så det enda som kunde stå till buds var att ro.
Det brukar vanligtvis vara jag som ror och Tomas som kör motorn
om somrarna, för Tomas har inte lärt sig att ro.
Så på onsdagkväll var det jag som skulle ro. Både Joakim och Joel
ville pröva på att ro också. De klickbara bilderna nedan är tagna med
min och Tomas mobilkameror. Inte samma kvalité som den andra kameran
precis, men det duger iaf.
De 3 grabbarna i fiskar- Fångsten: Jag i egen hög person.
tagen i onsdags. En liten abborre
som fick åka tillbaka
i sjön...
Joel & Tomas med Joakim med fiskespö. Det var väldigt vackert
fiskespö. med solnedgången
den kvällen.
Joakim vill pröva att ro. Det vill såklart lillebror
göra också.
Men på torsdagskvällen var det dax för Tomas att träna igen.
Är några år sedan han gjorde det och den gången så såg det så
lustigt ut att jag bara skrattade. Båten snurrade bara runt för att han
tog i för mycket med högerarmen som han är starkare i.
Men den här gången gick det bättre.
Han fick ro hela tiden och tog sig både ut på öppet vatten och hem
till bryggan igen. Duktigt!!!
Nedan kan ni se när Tomas tränar och även bild på hur stolt han var
när han kom iland igen. Dessa klickbara bilder är från nya digitalkameran igen.
Tomas tar i för kung och Land i sikte... En lycklig Tomas!
fosterland.
Jaa detta var en ordentlig rapport av vad vi har haft för oss de senaste dagarna.
Hade tänk skriva redan på torsdagskvällen, men hade inte riktigt tid som ni ser.
Återkommer snart igen...
/Hanna
Semestern har börjat...
Nu har vi flyttat ner till stugan vid Storsjön i min hembygd, Skog.
Här kommer vi att bo större delen av de kommande
5 veckorna då nu Tomas har börjat sin semester.
Själv tar jag ut en del av kvarvarande föräldrapenning som jag
har på Joel, så att jag kan få tillbringa mesta möjliga tid med
familjen i sommar.
Känns väldigt bra att få lite lugn och ro, trivs med stillheten här
vid sjön. In på stugknuten har vi tallskogen som susar och
fåglarna som kvittrar. Ner till sjön är det endast 40 meter,
så det är verkligen skönt att sitta på verandan, som jag gör nu,
och se ut över vattnet. Det är verkligen paradiset på jorden för
mig! Här mår jag så bra!!!
Vi har iår redan hunnit vara här 7 helger i rad. Alltså med början
redan andra helgen i maj. Så tidigt har vi aldrig varit här tidigare år.
Kan inte minnas att vi var här på helgerna så tidigt på säsongen
ens när jag var liten och min mamma och pappa hade stugan...
Men den mest troliga anledningen till att vi har känt för att vara
här så mycket är för att det är så fint och nytt här efter den omfattande
reparationen ifjol sommar, då stugan drabbades av en ordentlig
vattenskada.
Nu är allt så fint med nya tapeter, nya golvmattor och så har vi bytt ut
en del möbler. Nu känns stugan verkligen som våran, då det är vi som
har fått betsämma hur det ska se ut här både färg- och möbelmässigt.
När vi övertog stugan av min mamma och pappa för 6 år sedan, så var
det i befintligt skick, alltså så som jag minns hur vi haft det sedan jag
var liten och var här om somrarna.
En annan stor anledning till att man så gärna vill vara här, är att man
söker stillheten, att ta sig bort från stadens brus.
Det har ju varit en väldigt stressigt det senaste halvåret, men en 5 månader
lång praktik med mycket åkande hit och dit, det har varit mycket jobb filmen
som jag gjorde i Venezuela och med mitt examensarbete.
Vid examen den 30 maj kände jag mig totalt mentalt slut... känner fortfarande
att jag ännu inte har repat mig. Kommer nog ta tid. Kanske hela den här sommaren
eller kanske ännu längre tid.
Till allt detta kommer även att vi har haft det väldigt jobbigt med barnen.
Otroligt mycket bråk och dålig kommunikation.
Många gånger känner man bara för att fly, man får en sån tung känsla i kroppen.
Oron för pojkarnas sjukdom gnager ju naturligtvis också.
Så livet känns in särskilt ofta så lätt...
Vi har nu återupptagit kontakten med vår kurator i nom vården, det beövdes verkligen.
Det har legat på is sedan jag började praktine i november.
Vår kurator är verkligen en klippa, hon säger så mycket vettigt när man själv känner
sig helt tomt i skallen.
Vi var till henne igår igen och hon har funderat ut en del lösningar för att få korttids-
placeringar och avlastning att kunna fungera bättre. Men tyvärr kommer vi nog att
få vänta tills i början av hösten för att kunna se något resultat av det.
Det är ju semestertider nu och då går ju alla resurser ner på lågvarv, men hon har
iaf tänt en förhoppning hos oss.
Jag kommer att försöka blogga minst några gånger per vecka nu under sommaren
och alltså hålla bloggen mer uppdaterad än vad den varit under våren.
Så kom ihåg att kolla in här ofta, OCH lämna VÄLDIGT, VÄLDIGT gärna kommentarer
till mina inlägg. Jag skriver gärna svar på era kommentarer också.
Jag blir så glad när ni väl skriver något till mig här, det ska ni veta.
Nu ska jag mysa vidare...
Hanna(skrivet kl 17:20 den 1 juli 2008)
