En sorgens dag...



                                         NEMO

                     * den 3/3 2006   
den 14/5 2009



Idag har det var en sorgens dag.
En av våra älskade katter, Nemo, blev idag ihjälkörd av en bil.
Jag har gråtit större delen av eftermiddagen och kvällen.
Varit alldeles förtvivlat ledsen...

Han kom till oss veckan efter midsommar för snart 3 år sedan.
Då var han och hans bror ca 17 veckor gamla, och egentligen
var deras öde tänkt att bli en insomningsspruta hos veterinären.
Men kvällen innan detta skulle ske fick jag mina föräldrar att bestämma
sig för att ta brodern (numera kallad för Mirre) och Nemo skulle tillsvidare
få bo hos oss, till vi hittat ett hem åt honom.
Men så blev det inte, utan han fick bo kvar hos oss och äldsta sonen,
Joakim, döpte honom till Nemo, efter filmen Hitta Nemo såklart.

Han var en väldigt speciell katt. Väldigt egensinnig och bestämd.
När han kom in från att ha varit ute en stund, så satte han genast
igång med att spinna, högt och tydligt så att man kunde höra det på
långt håll. Han var samtidigt väldigt kelig och ville gärna bli klappad
på huvudet. Men att röra honom någon annanstans på kroppen var inte
tillåtet. Då sade han genast ifrån med att försöka bita.
Han ville ha gos på sitt eget sätt.
Ibland kunde han komma och nafsa i tårna på én när man satt i soffan
om kvällarna. Då var det hans signal på att han endera vill mysa, gå ut
eller ha mat. Nu på slutet, när bara Tomas har bott i huset, kunde han
hoppa upp i sängen på morgonen för att väcka Tomas med att nafsa i
exempelvis i håret.

Sista gången jag träffade Nemo var igår kväll när jag var ner till Tomas
och barnen för att låna bilen. Då satt han vid infarten till huset och tittade
ut mot vägen. Jag småpratade lite med honom då.
När jag kom tillbaka med bilen så skulle jag stanna en lite stund och fika
hos Tomas efter att barnen somnat.
Vi tittade på tv och det blev väldigt sent. Så jag sov kvar i natt hos Tomas
och barnen.

Jag sov väldigt länge idag. Tomas kom hem på lunch och vi pratade lite.
Efter att han hade gått tillbaka till jobbet vid 13-tiden tänkte jag äta lite och
sen bege mig hem till mig.
Men kl 13.15 ringer telefonen och jag svarar.
Det är från Djursjukhuset här i Övik. Dom säger att de fått in en katt på
morgonen när de öppnat vid 7, en katt som verkar vara våran, men att
katten inte lever längre.... att den har blivit påkörd... ihjälkörd.....
Jag blir alldeles förvirrad och ser mig om för att se vilka av katterna som är
inne i huset. Jag ser de två äldsta katterna, Pelle och Gizmo, men ingen av
de andra tre katterna.
Hon från Djursjukhuset säger att de hittat en tatuering i örat på katten och
att de fått fram av det att katten heter Nemo. Hon frågar om han är vit och
svart. Jaa säger jag det stämmer, och jag tillägger att han är väldigt tovig i
pälsen.
Hon säger att det kan hon inte svara på för Nemo är väldigt tilltyglad, särskilt
vid huvudet. Sedan säger hon att de har packat in honom i en plastsäck
och att han ligger i en låda nu, om vi vill hämta honom.
Jag säger att det vill vi absolut.
Men de rådde oss att inte öppna låda och titta på honom utan att minnas
honom som han var bär han levde. Så det rådet följde vi.
Mycket bättre att minnas honom som han var.

Det var en snäll man som hade kört bakom bilen som körde på Nemo.
Han hade stannat och tagit hand om honom. Grannen som bor strax
bakom huset på Bigatan, hon var över till oss idag och talade om att
hon några minuter före 7 i morse, hade dragit upp rullgardinen och sett
en man parkerat med bilen mitt över gatan. Bakom bilen låg en katt.
Så hon rusade ut och trodde att det var hennes katt som blivit påkörd.
Men så såg hon att det var Nemo. Hon hade hämtat en handduk att lägga
honom på. Ännu en bil hade stannat och tjejen som körde den bilen lyfte
upp Nemo från vägen och bar honom till gräset vid vägkanten.
Grannen hade sagt att det nog var våran katt. Så både tjejen och mannen
som körde bilarna hade sprungit till huset på Bigatan och ringt på, men det
hörde inte jag, så djupt som jag sov. Och Tomas och barnen hade redan
åkt iväg til dagis, fritid och jobbet.
Undertiden satt grannen och strök Nemo lugnande, och han hade försökt
att svara med några små ljud... Men som också sa i eftermiddags, så var
han mycket illa där an.....
När de inte fick tag på någon vid huset, så hade de lyft in Nemo i mannens
bil och det var alltså han som hade kommit in på djursjukhuset.
Tyvärr hade det varit ganska rushigt där, så de hade inte tagit upp något
namn på han som var så snäll. Men han kommer tydligen ganska ofta dit,
så de sa att de känner igen honom och skulle be honom ringa till oss,
så snart han dök upp igen.

Jag sänder verkligen en tacksamhetstanke till dessa tre människor, som
var så snälla och tog hand om Nemo under hans sista minuter i livet.
Det finns verkligen änglar här på jorden!
Samtidigt är jag väldigt arg på den människa som körde på Nemo och
inte brydde sig alls om att stanna till efter det.
Men en del ser inte katter (eller andra djur också) som några individer,
utan "bara" som katter....
Fy fan för dig som gjorde så här, säger jag bara! Skäms!

Så i eftermiddag åkte jag och Tomas och hämtade Nemo på Djursjukhuset,
och ikväll har vi varit ner till sommarstugan vid Storsjön i Skog och begravt
honom där.
Han fick en väldigt fin begravningsplats med utsikt över Storsjön och med
Vitsippor som växer på hans grav.
Barnen var också med och hjälpte till med att begrava Nemo.
Joakim ville att vi skulle tejpa fast några lila blommor från trädgården
på Bigatan på lådan som Nemo låg i. Det blev väldigt fint!
Dom syns litegran på några av bilderna här nedan.

Vet inte riktigt om minstingen Joel riktigt förstår vad som hänt, han säger
att Nemo sover i lådan. Joakim istället verkar förstå att Nemo är död.
Jag och Tomas sa att Nemo är med Astrid och Matteus i himmelen nu,
och det höll Joakim med om.

Jaa detta har varit en väldigt ledsam dag med många tårar...


Vi saknar dig Nemo! Du kommer alltid att finnas med oss i tankarna,
våran älskade katt. Sov gott nu så ses vi i Nangiala! Vi älskar dig!

/Johanna, Tomas, Joakim och Joel. Och katterna Pelle, Gizmo, Gråis och Lennart.





Nemo´s liv i bilder.



Nemo i stugan i somras. 



 Joakim med sin älskade Nemo.



   
Nemo och jag i stugan i somras.

 
  Vackra Nemo



 
En trött liten kissekatt i stugan,                            
första sommaren 2006.



 
  I skogen vid sommarstugan var hans paradis.



Pelle och Nemo myser tillsammans i soffan. Vänner för alltid!



 
Här begraver vi Nemo i stugan.


Under de små blå blommorna här längst ner på bilden är Nemo begravd.




Vid Vitsipporna som syns längst ner i bild, där är Nemo´s grav.
Så han har fin utsikt ut över Storsjön.

Vila i frid Nemo! Vi saknar dig!



Kommentarer
Postat av: Sanna

Men guuud vad fint du har skrivit ,, Åhh började tokböla här på jobbet då jag först såg bilden på nemo sen allt du skrev,,Och alla fina bilder,, tack för det så man fick vara med på nått sätt genom bilderna..



Älskade Nemo,,



Men levde han.. lilla vännen...

Men vilka underbara personer som tog hand om honom,, och att han hade nån som var med han sina sista minuter,, lilla vän hoppas att han inte hade ont och led...

Tack gode gud för dessa människor,,



Detta vet du nog redan men skriver det ändå,, även fast jag inte är en medlem i familjen så har alla era katter en speciell plats i mitt hjärta,, Och speciellt Nemo då han var helt underbar,,

Älskar dig Nemo,, det kommer att bli såå tomt utan dig



Massor av kramar

2009-05-15 @ 04:18:46
URL: http://susannao.blogg.se/
Postat av: Miranda

Hej Hanna!!



Jag fick höra av Sanna imorse när jag kom på jobbet, jag fick en stor klump i magen. Jag kan knappt föreställa mig hur det känns för er! Men tänk vilka snälla människor det finns ändå...



Kram Miranda

2009-05-15 @ 16:21:42
Postat av: tessan sollefteå

OJ! Tårarna rinner men jag ska försöka skriva ändå...GUD så fint du har skrivit Johanna. Jag träffade inte Nemo så mycket men tillräckligt för att veta att han var en sådan mysig och go katt. Jag hoppas han har det bra i katt himlen där han kan fortsätta springa omkring och må gott,samt kolla ned på er och se att ni må bra.



Skickar tusen kramar till er allihopa. Tänker på er.



KRAAAAAAM!

2009-05-15 @ 16:52:21
Postat av: maria

Tänker på er!



Va fint av er att begrava honom vid stugan, där kommer han att få det bra.



Kram

2009-05-16 @ 22:47:05
Postat av: A m a n d a

Nej så sorgligt. Får tårar i ögonen :'(

Vila i frid Nemo!

2009-05-17 @ 20:23:13
URL: http://amandisenberg.blogg.se/
Postat av: Anonym

Så sorgligt. Vad fin han var! >Vilken snäll man. Gråter..

2009-05-19 @ 13:01:38
Postat av: Maria

Meeeeeen! Usch och fy då gumman! Är bland det värsta som kan hända när någon man älskar går bort.



Tänker på dig!



KRAM!

2009-05-21 @ 15:00:01
URL: http://drifwa.blogg.se/
Postat av: Jenny

Vila i frid, Nemo ♥

2009-05-21 @ 15:06:09
URL: http://jennypennanstar.blogg.se/
Postat av: kickan i sollefteå

Har nu tagit mig till mod & gått in å läst det du har skrivit om Nemo.. Tårarna rinner för fulla muggar.. Verkligten sorgligt..

Tänker på er..



Vila i frid Nemo



Massa kramar

2009-05-23 @ 15:01:10
Postat av: Thera

MEN gumman.......Jag verklige lider med dej och din familj!

Det är verkligen inte nått man vill vara med om! vet hur det måste kännas! FY oxå!

Sänder massa kramar till dej och din familj som förlorat denna go katten!

VET hur mycket alla kissarna betyder för dej, vi som har katter bägge två!!!



Sänder kramar upp till nemo i kisse himmelen!!!



/ Therese som har tårar i ögonen...

Du skrev så otroligt fint johanna!

2009-06-05 @ 13:43:03
URL: http://vanligavardag.blogg.se/
Postat av: anna

Men nu var det länge sedan du uppdaterade bloggen:(

Vill ju läsa någe nytt nu...

2009-06-16 @ 20:48:51
Postat av: tok-affe

Hallå måste ju bara upplysa anna att det stavas något, inte någe. Är du en av dem som inte kan stava abborre också?

2009-06-17 @ 20:30:35

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0