Left outside alone...




Still I wonder if you know,

How it really feels

To be left outside alone,

When it's cold out here

Well maybe you should know,

Just how it feels,

To be left outside alone

To be left outside alone




Just nu känner jag en stor besvikelse som svider i mitt liv...
Livet känns oerhört tungt. Energinivån börjar närma sig noll.
Ett flertal närstående personer gör mig väldigt ledsen.
Jag stressar upp mig över alla nederlag vilket nu resulterat
i att kroppen inte vill mera...
Jag känner att en depression kommer krypande inpå mig och
min mage har sagt ifrån ordentligt med en magkatarr.
Finns det verkligen människor som njuter av att plåga dom
som dom älskar på detta vis? Är det verkligen så eller är det
bara jag som är tillräckligt känslig och mottaglig just nu?
Själv vill jag alla andra väl, så långt det är möjligt,
men det är ju tydligt att man får betala ett pris för det...
vilket gör mig oerhört ledsen...
Hur får man energi till att orka, när man inte orkar mera???

Man ska inte önska andra olycka och tråkigheter, jag vet,
men likt förbannat så hoppas jag att dessa människor som
nu gör mig illa på så många sätt, själva på något sätt ska få
känna hur det känns någongång.
Förstår de alls vad de utsätter andra för? Hur illa det tar sig ut
hos den som skadas?

Jaa, det är inget muntert blogginlägg av mig idag, efter ett långt
uppehåll här på bloggen.
Jag har helt enkelt varit så upptagen med mitt liv och inte haft
motivation att blogga.

Men jag är tacksam för att jag mitt i allt detta, på något märkligt
sätt, mött nya trevliga bekantskaper.
Känns så roligt att riktigt börja umgås med min tidigare mestadels
bekant, Miss T. Genom henne har jag även fått träffa Miss M,
därtill lära känna Mrs H, som är gift med Mr A som jag känner lite
flyktigt sedan några år tillbaka.
Det är som Mrs H sa när hon var hit med deras två jättemysiga
hundar, Dexter och Duchesse, i lördags:
- Vi har precis börjat umgås med varandra, och ändå känns det som
vi tidigare känt varandra. =)
Det är så skönt att ha turen att träffa dessa guldkorn just när resten
av ens tillvaron känns som allra mest tung, att bära ensam på sina axlar.


Förra måndagen kände jag mig väldigt ensam och uttråkad, så då sände
jag iväg ett sms till Miss E för att höra om vi kunde hitta på något på
kvällen. Då kom hon med den ljusa idén att gå på bio. =)
Så hon fixade biljetter och en stund innan kl 21 satt vi bänkade för att
se Män som hatar kvinnor. Miss E hade läste hela triologin av böckerna
av Stieg Larsson som filmen baserats på, vilket inte jag gjort.
Men för min egen del gjorde det inte något alls. Filmen var mycket bra,
om än väldigt otäck på sina ställen. Jag tyckte det kändes som en förlängd
Beck film, då filmen var drygt 2 och en halv timma lång,
Men jag gillar verkligen Beck filmerna, så denna film får alltså ett mycket
gott betyg av mig.
Tack snälla Miss E för att du engagerar dig och bryr dig om mig!
Det betyder väldigt mycket för mig! =)




Jaa det var inte det mest glättigaste inlägget som jag skrivit här på
bloggen, men men...


/Hanna


Kommentarer
Postat av: Miss C.

Men gumman!! Varför ringer du inte mig?! Jag finns ju alltid här för dig! kramar om

2009-03-11 @ 09:20:25
URL: http://letters4you.wordpress.com
Postat av: Camilla

Kraaaaam till du från lilla jag...hoppas du mår bättre snart...sköt om dig

2009-03-13 @ 10:54:30
URL: http://lillcamme.blogspot.com
Postat av: Mr Rallyförare



Tjenare Hanna.

Kul att du har börjat skriva igen.

Trist att livet inte är till belåtenhet.

Tyvärr är inte livet en spikrak motorväg mot lyckan, utan mer som en glashal skogsbilväg i närheten av Herrskog. Nåja, du har ju tydligen några sjysta polare som är beredd att ställa upp, så det ordnar sig nog.

Som Alfons kloka farmor sa: Tråkiga saker finns till så man märker skillnaden när det roiga kommer sen.

2009-03-13 @ 18:55:22
Postat av: Po

Så tråkigt att läsa att du har det så jobbigt. Att du aldrig kan få lugn och ro från all skit. Jag hoppas verkligen att det blir bättre för dig snart.

Fokusera på de snälla nya vännerna du har så ska du se att det säkert löser sig.



Alfons farmor är klok...



Kram kram!

2009-03-14 @ 00:53:46
URL: http://aventyrligaaventyr.blogspot.com
Postat av: Mrs H

Jag finns här för dej min kära vän nu & föralltid.

Jag vet att vi inte ha känt varann så länge men det känns inte så :-)Tycker så mycke om dej å din familj. Tusen kramar

2009-03-21 @ 01:55:19
Postat av: Mrs H

Jag finns här för dej min kära vän nu & föralltid.

Jag vet att vi inte ha känt varann så länge men det känns inte så :-)Tycker så mycke om dej å din familj. Tusen kramar

2009-03-21 @ 01:57:09

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0