Bambi på hal is...

Det har gått en månad sedan jag sist skrev här.
Har varit en väldigt rörig månad, både uppgångar och fall, så att sitta vid
datorn och skriva blogg har liksom inte varit prio 1.

Men jag ska verkligen berömma alla mina läsare som tålmodigt har väntat
på att det ska hända något nytt på denna blogg.
Har sett att läsar antalet har ökat en hel del, vilket sporrar mig till att skriva
igen. En annan sak som verkligen sporrar mig till att skriva är när ni lämnar
små kommentarer efter inläggen. Det inspirerar mig verkligen!
Det är med spänning som man loggar in på bloggen för att mötas av era
tankar till mig! Det gör mig glad och visar verkligen att ni bryr er om det
jag skriver. Så snälla ni, forsätt med det! =)

Har faktiskt en lite efterlysning till en av mina läsare som valt ett spännande
alias när denne skrivit kommentar till mitt förra inlägg "Left outside alone".
Jag har verkligen försökt att klura ut vem du är, Mr Rallyförare, då du verkar
veta att jag kommer från just Herrskog. Det är inte särskilt många som brukar
benämna min hemby med mer än Skog. Men du verkar veta mera.... =)
Vid din nästa kommentar skulle det var kul om du gav mig en ledtråd som
göra att jag har en chans att lista ut vem du är... du behöver alltså inte uppge
ditt namn, men en lite ledtråd vore skoj...
By the way, din kommentar var väldigt fint skriven! =)
Citat: "Tyvärr är inte livet en spikrak motorväg mot lyckan, utan mer som en
glashal skogsbilväg i närheten av Herrskog."


Det händer mycket omvälvande saker i mitt liv just nu, nästan lite för
mycket.
Imorgon är det en månad sedan man blev ett år äldre, och förhoppningsvis
något klokare. Känner mig inte så gamla egentligen, men visst har man
varit med om en hel del under dessa 32 år.

Har även, ännu en gång, fått veta vilka som är ens riktiga vänner som går
att lita på, och det är väldigt få och lätt räknade själar har jag märkt.
Har kommit fram till att jag måste vara en otrolig odågemagnet...
Jag är nog helt enkelt för snäll och tror alldeles för gott om allt och alla.
Tycker mig vara en bra människo-kännare, men måste bli bättre på att se hur
"skurkarna" uppträder, innan det är försent och man låtit folk komma én in på
livet för mycket.

Jag kan liksom inte förstå att det finns männsikor i ens närhet, som utger sig
för att vara ens vänner, och som med ren illvilja vill en så ont och utövar makt
på ett sådant sätt att man inte upptäcker hur illa det är förän det riktigt har brakat
iväg. Jag måste lära mig att inte alltid ha sådant överseende med hur folk beter
sig mot mig. Som sagt, jag är för snäll.

Visst kan jag bli arg, och när jag blir det så är det ordentligt, men jag försöker att
ha överseende med små misstag som folk gör och inte förän det blir för mycket
säger jag ifrån. Tycker att det iof är en mycket bra egenskap, men har märkt att
det inte är så många som jag träffat på som fungerar så.
Därför måste jag lära mig att säga ifrån tidigare och genom det få folk at förstå
att det inte är lönt att försöka mangla över mig. För man blir så bränd för sin
snällhet...





Jag har iaf under den senaste månaden som gått, tagit tag i sådant som jag verkligen
vill lyckas med. Den 23 april började jag nämligen en 5 dagar lång intensivkurs på
Bårmans Trafikskola här i Övik, för att bli Taxiförare.
Japp, det är sant, Hanna ska ge sig ut på vägarna och köra folk i framtiden är det
tänkt. =)
Vi var totalt 10 stycken (och av det endast 2 tjejer) som gick denna kurs.
En av "herrarna" kommer att fullfölja denna utb. till hösten, då han kommer från ett
annat land och inte tycker sig ha tillräckligt god svenska.
Så alltså var vi nio som gjorde proven samtidigt.

Det är sammanlagt 4 prov som man ska klara av.
Det första för mig blev uppkörningen på tisdagen i förra veckan.
Det kändes spännande, då det ändå är 13 år sedan som jag tog mitt B-körkort och
det en del regler har hunnit ändras litegrann på den tiden, plus att man lyckas med
att lägga till sig en del ovanor på dessa år.
Uppkörningkontrollanten kom ifrån Skellefteå och var en väldigt pratsam man.
Jag som är en pratkvarn, tänkte att nu är det bäst att man vaktar sin tunga och är
tyst undertiden man kör. Men så satte han igång att fråga om än det ena och än det andra,
sådant som inte alls har med körningen att göra. Utan vart jag bodde och hur jag kommit
fram till att jag skulle ta taxi-leg.
Hur som helst, så gick uppkörningen prickfritt. Vilket ju var tur! =)

Dagen därpå, alltså onsdag, var det så dax för det stora Kartprovet.
Två timmar hade man på sig att lyckas med 20 frågor. Av dom frågorna var 4 så kallade
testfrågor, sådana som Vägverket testar för att sedan kunna använda i framtida prov,
men några poäng för dessa fick man inte. Alltså var det 16 möjliga poäng. Kravet för
att bli godkänd var 11 poäng.
Jag har på bilskolan haft lite svårt med kartläsningen och kände en enormt nervositet
för detta prov. Jag hade ont i magen och mådde illa timmarna innan...
Så satt vi där på provet. Jag var väldigt nog med att mäta rätt med linjalen och räkna
rätt med miniräknaren. Och det gav resultat! Jag skrapade ihop 15 av 16 möjliga poäng
och blev godkänd. =)

Så i torsdags var det dax för de 2 återstånde proven. Ett klockan 14 och ett kl 15.
Först ut var provet om "Säkerhet och beteende", 20 frågor på 40 minuter.
Även där fans det testfrågor, så maxpoängen var 35 och kravet var 26.
Detta prov kändes både rörigt och ganska svårt. Jag rörde ihop en massa och det
kändes tungt. Gick tillbaka och kollade en gång till på alla frågor, rättade några innan
jag avslutade provet. Och till min lycka stod det GODKÄNT på skärmen, men det var
verkligen på håret. Jag hade nämligen 26 poäng, vilket alltså var kravet.

Så fick man vänta ca 20 minuter och så igång med "Trafiklagstifningsprovet".
Där gällde lika många poäng och samma krav som förgående prov.
Detta prov kändes inte lika svårt och därför brydde jag mig inte om att gå tillbaka
och kolla frågorna igen när jag var färdig. Vilket verkligen var ett misstag!!!
Jag hade nämligen valt fel svar på en hel del frågor. När jag tryckte på avslutningsknappen
på datorn så stod det ICKE  GODKÄNT. Attans också! Jag hade två fel förmycket!
Alltså 24 poäng... Så rackarns surt! Ska man misslyckas så kunde jag väl ändå ha
haft många fler fel...
Men jag var inte ensam som kuggade på detta prov.
Tre av mina kurskompisar lyckades inte heller, även dom med bara 1 eller 2 fel ifrån.
Så vi bokade in oss för att göra om provet nu på fredag i Umeå. Och då ska det banne
mig gå vägen! Varför vi åker till Umeå och gör det är för att det skulle ta nästan 3 veckor
innan vi skulle få göra om det här i Övik. Det fanns ingen tidigare prov tid här i stan än den
2 juni.

Så nu har jag pluggat ordentligt de senaste dagarna, och det känns verkligen som att
det kommer att lyckas denna gång!

Nää nu har ni varit riktigt duktiga om ni läst ända hit ner.
Men kom ihåg, lämna gärna några kommentarer... är det något riktigt finurligt som
ni skrivit så kanske jag tar med det i nästa blogg, så som jag gjorde med Mr Rallyförares
kommentar i detta inlägg. =)

Ha det gott, alla mina underbara läsare!


/Hanna