Historisk dag för vårt land...
Idag har varit en historisk dag för riket Sverige.
Idag kom nämligen tillkännagivandet av den kungliga förlovningen.
Det är en stor dag för Sverige och även en lättnad för den blivande
bruden och brudgummen kan jag tro. Att under 7 års tid stå ut med
alla dessa spekulationer i media om när bröllop mellan de två ska äga rum,
det måste vara ganska tröttsamt.
Många tycker att denna tradition enligt bestämmelserna i successionsordningen
är föråldrad och förlegad, och att monarkin borde avskaffas.
En del är emot att vår kronprinsessa väljer att gifta sig med just Daniel Westling,
en man av folket istället för en blåblodig prins eller högadlig man.
Men betänk att även Silvia är en kvinna av folket.
Andra välkomnar just detta att kungahuset i och med detta blir allt folkligare.
Själv är jag en ur den skaran.
För min egen del tycker jag att just vårat land, Sverige, kan behöva lite
glamor och glitter i våran annars så gråa vardag.
Det finns så mycket just gråa och tråkiga politiker som visas i media dagligen,
så lite färgprakt i form av ett kungligt bröllop nästa vår/sommar kan förgylla tillvaron
en hel del.
Så härmed vill jag gratulera Kronprinsessan Victoria och vår kommande Prins Daniel,
Hertig av Västergötland till deras förlovning!
Att vara eller icke vara....
En tankeväckande låttext...
Ibland blir jag bara så trött på mig själv....
Hur vill jag ha mitt liv egentligen...?!
Broken strings...
Grymt bra låt... och sann text...
Jag börjar sakta läka efter den senaste tidens känslomässiga turbulens...
Dagens välgärning...
Här sitter jag nu på sängkanten och är såååå trött att jag inte vet om
ögonen vill överhuvudtaget hålla sig öppna....
Men jag känner ett ansvar att uppdatera bloggen då det nu gått några
dagar sedan sist igen. De ni.... Jag känner ansvar för att skapa något
för Er, kära läsare... =) Så ni har lite makt över mig, förstår ni... ; P
Tänkte berätta om den fantastiskt roliga och långa (!!!) festen som jag var
på i lördags... men jag är för trött... Så det får bli imorgon istället....
Den som väntar på.... =)
Idag på eftermiddagen har jag varit iväg till Blodgivarcentralen och lämna
plasma. Jag liksom återupptog det i höstas/början av vintern, i samband
med all annan förändring som då hände. Och den här gången har jag
verkligen hållit fast vid att åka dit mer regelbundet.
Känns skönt att veta att man gör en välgärning genom att lämna 8 dl
plasma som någon annan kan behöva långt mycket mer än jag behöver.
Jag menar, det återbildas ju samma plasmavolym i min kropp igen på
24 timmar efter tappningen och efter 2 veckor kan man åter göra en ny
tappning. Så det känns mycket bra att kunna hjälpa till med något så
enkelt men viktigt vid 2 tillfällen per månad.
Sedan är det ju en fin bonus att få endera prylar, som snygga muggar,
glas osv från blodgivarcentralen eller ett presentkort á 100 kr varje gång
också, som man kan använda i ett mycket stort antal butiker här i stan,
som t.ex. matbutiker, klädbutiker och vitvaruaffärer.
Så ni som inte är blodgivare/plasmagivare och är friska och krya,
ta steget och gör något bra genom att börja lämna blod/plasma.
Man mår både bra psykiskt och fysiskt av det, jag lovar. =)
För man känner sig verkligen pigg och alert efter tappningen.
I måndags kom så äntligen mattläggaren och lade in nya fina golvmattor
i mitt och i Joakims sovrum.
Jag valde likadan till mig och honom. En matta som ser ut som parketten
i vardagsrummet som ligger mellan dessa två rum. Så nu ser det enhetligt
och snyggt ut.
Men det finns ett problem har jag märkt...
Och det är halkan.... Jaa ni läste rätt....
Denna golvmatta är väldigt hal... Jag har redan lyckats snubbla några gånger
påväg in i mitt sovrum. En av gångerna, riktigt rejält. Så jag måste nog ringa
till mattläggaren imorgon och rådfråga honom om det finns något som man
kan behandla golvmattan med för att göra den mindre hal.
Annars kommer det nog att sluta med ett ordentligt fall och i värsta fall några
brutna ben inom en snar framtid. Skulle ju isf vara ganska ironiskt när man
nu fått nytt och fint...
Nää, nu kära vänner ska jag försöka återgå till sömnens värld.
Har nämligen sovit några timmar här i kväll. Sovit väldigt ojämt de sista
nätterna och då blir man ju i gengäld ordentligt trött på fel tider av dygnet
istället. Så nu ska jag sova, så jag kommer in i rätt ordning tills barnen kommer
till mig på fredag. Annars blir det nog ett smärre kaos för oss allihopa...
Är förvånad över att jag lyckades skriva så här mycket fast jag är sååå trött....
Och som vanligt, lämna gärna små spår efter er när ni läst... ; )
På återseende...
/Hanna
Rekord.... =)
Nu har jag ett nytt rekord på antal besökare här på bloggen. =)
En bidragande orsak stavas Miss C.
Hon har nämligen lagt in en länk till min blogg i sin blogg. =)
Alltid kul när man ser att det är många som läser, det sporrar ju én att skriva mer ofta.
Och det är något som denna blogg behöver...
Efter allt med separationen och flytten har den här bloggen fått ge vika och mer eller
mindre legat ner... Men nu ska det bli ändring på det! =)
Skulle ju vara ännu roligare om de som läser denna blogg ville lämna små fotspår efter
sig med en liten kommentar efter inläggen också... det sporrar ännu mera och man blir
ju så glad när man kommer in hit och får se att någon verkligen läst vad man skrivit.
Men som sagt, jag tvingar ju ingen... utan det är bara en liten uppmaning. =)
Den här dagen kan ju inte räknas till de bästa dagarna precis.
Började med att jag endast sovit ca 2,5 timmar under natten...
Så börjar en sån morgon bra så vore det ju otroligt...
Efter mycket om och men fick jag iväg grabbarna grus till skola och dagis.
När jag kom hem igen vid 09.30 kom jag på att jag hade ju tvättid mellan 10-13...
Kändes inte alls lockande eftersom nattens dåliga sömn gett mig en fantastisk huvudvärk...
så pass att det var jobbigt att vistas utomhus där allt vitt slog emot mig som blixtrar....
Uppmanade mig själv att bita ihop och började samla ihop tvätten för att bege mig ner till tvättstugan.
Då ringer det på dörrklockan......
Där utanför står en tekniker från Öviks Hem och han vill komma in och klamra fast en telekabel
som hänger löst runt dörrposten till köket....
Han hinner inte mer än komma innanför dörren för än min mobiltelefon ringer....
Det är min äldsta sons lärare. Hon säger att sonen har fått en massa utslag över kroppen som
kliar något fruktansvärt och undrar om han haft så tidigare eller har ätit något som han inte tål.
Jag berättar att han har aldrig haft så tidigare.
Läraren säger att de tillkallat skolsköterskan och att hon gett honom en Clarityn-S (anti-allergi)
för att se om utslagen skulle försvinna, men läraren undrar om jag har möjlighet att komma
och titta på utslagen ändå.
Så där står jag med tvätten i högsta hugg, en tekniker som grejar i min lägenhet,
en lärare som vill att jag ska komma till sonens skola och därtill har jag en rungande huvudvärk.....
Jippi...
Jag går ned med tvätten till tvättstugan innan jag ska åka till skolan.
När jag öppnar dörren till tvättstugan går tvättmaskinerna redan för fullt där inne och det visar
sig naturligtvis vara någon annan som tyckte sig ha rätt att ta min tvättid......
Så det blir ingen tvätt.
När jag kommer till sonens skola så vill han bara åka hem.
Åter ett Jippi... för det innebär att jag inte kommer få sova något alls under dagen fast mitt
huvud inte vill annat. Jag ringer till mitt ex och talar om att jag mår inget vidare och att sonen
fått lov att åka hem.
Han säger tillslut att han kan tänka sig att ta hand om sonen på eftermiddagen, och även
min tvätt.... Verkligen tacksam för det!!!
Så eftermiddagen har jag ägnat åt att sova och kurera min huvudvärk.
Ikväll har jag varit till exet, då hans syster och systerdotter från V-ås skulle komma dit.
Så det var faktiskt en ganska trevlig kväll, trots allt.
Därtill har jag fått ett sms ikväll från äldsta sonens gudmor, som bjudit med mig på fest
till helgen. Så det var ju en kick! Kan alltså bli en mycket trevlig helg att se fram emot.
Barnen åker ju till sin pappa på fredag, så det vore ju dumt om jag tackade nej och sitter
här hemma hela helgen istället...
Problemet är då pengar....
Eventuellt får jag in en del på mitt konto på fredagen, men har jag otur så kommer de inte
in förän på måndag. Jag får hoppas på det första alltså.
På återseenade...
Och kom ihåg... det är så kul när ni lämnar små spår efter er.... =)
/Hanna
Support i livet...
Just One more moment, thats all thats needed.
Like wounded soldiers in need of healing.
Time to be honest, this time im bleeding
Please dont dwell on it, cause i didn't mean it
..................................................................................................
Gotta be someway that i can make it up to you now, somehow.
By now you'd know that I'd come for you
Noone but you, yes i'd come for you
But only if you told me to
And i'd fight for you
I'd lie, it's true
Give my life for you
You know i'd always come for you
Den som känner igen sig i denna text av Nickelback....
Ta åt dig av den! För så känner jag...
Du betyder så mycket för mig, ska du veta!
Du dömmer mig inte... trots mina felsteg i livet....
Jag snubblar och faller... och du finns där och lyfter upp mig igen...
Gång efter annan....
"Hur klarade jag mig innan jag lärde känna dig?" =)
Jag hoppas kunna återgällda det jag får... någon dag.
Så tacksam ska du veta!!!
/Hanna
Nyårskrönika 2008
Ja nu lider år 2008 mot sitt slut.
Om några timmar börjar ett nytt oskrivet år, år 2009.
För min egen del måste jag säga att det känns skönt
att starta upp något nytt. År 2008 kan på ett enkelt sätt
sammanfattas till två ord för min del: Förändringarnas år.
Det har hänt så mycket under detta år, så att jag tvivlar
på om det alls varit ett särskilt hälsosamt år...
Visst har det hänt en massa roliga och bra saker under
året, det är ju klart, men det har även varit en massa
tråkigheter under året, sådant som varit oerhört jobbigt.
Här nedan har jag sammanställt en positiv och negativ
lista över år 2008.
*** Året började med praktiken på Power Media (Prisma) i Umeå.
Gav mig mycket kunskap och senare under våren fick jag även
börja frilansa åt dom som både ob-ass och fotograf.
*** Resan med klassen till Venezuela var verkligen en hit.
Fantastisk känsla att få åka så långt och uppleva en helt annan
kultur och ett annat klimat. Går definitivt inte att jämför med vanliga
charterresor till Mallis osv.
*** En underbar, händelserik och annorlunda semester i den nyrenoverade
sommarstugan.
Energikick var ordet!
*** Flytten till min nya och egna lägenhet den 1 november.
En ny start på livet! Skönt att ha en egen bostad där jag kan möblera som jag
vill och får komma och gå som jag vill. Att ha ett eget krypin som är bara mitt.
*** De riktiga vännerna (Kathrin, Claire, Elin, Maria, Johanna och Jouni) som verkligen
brytt sig om mig och ställt upp på mig i många jobbiga stunder, särskilt under de
sista månaderna av detta år. Jag är er evigt tacksam! Änglar finns verkligen!
*** Att kunna ha en så bra och nära relation med sitt ex. Han känner ju mig allra
bäst av alla människor och är, och kommer även i framtiden att vara, min allra
närmaste vän!
*** Separationen från sambon i början på oktober.
Att bryta upp från den gamla livet, det liv som man
känt till under nästan 12 långa år.
*** Att upptäcka att man helt plötsligt står utan de vänner
man trott att man har. Att bli lämnnad när man behöver dom
som mest som stöd i samband med seperationen.
Men det är väl vid såna här tillfällen som man verkligen får
veta vad man betyder för olika människor och de är då som
man kan göra en ordentlig rensning i bekantskapskretsen.
*** Den nya kärleken som började så bra.
Kändes nästan för bra för att vara sann och som visade sig tillslut
vara en flopp. Mycket negativ energi och tårar lades här.
Detta plus att jag inte hunnit med bearbetningen av separationen
från sambon... det gjorde att de sista veckorna av detta år blev
extra smärtsamma.
*** Flytten till den nya lägenheten. Det har varit jobbigt också,
att vara ensam efter att man varit van att vara två i så många år.
*** Det jobbiga med att få barnen att förstå att mamma och pappa
inte kommer att bo tillsammans i framtiden utan på var sitt håll.
*** Den sista negativa händelsen kan tyckas liten och ynklig, men kan
komma att ställa till med mycket obehag framöver.
Jag har stora delar av mitt liv haft problem med mina onda och
känsliga knän. På julaftonsnatten var jag på midnattsmässa i Stadskyrkan
här i Övik. Naturligtvis ramlade jag illa när jag kom ut från kyrkan, och
slog mitt högra knä. Under den sista veckan har det inte blivit bättre med knät utan
snarare sämre, så en inflammtion eller vätska i knät är att befara. Är rädd att behöva
operera knät igen. Men ska på återbesök den 7 januari till läkaren på sjukhuset.
Nu lägger jag det gamla året 2008, till handlingarna och välkomnar det nya året 2009!
Önskar alla mina blogg-läsare ett riktigt Gott Nytt År!!!
Vi ses nästa år! =)
/ Många stora kramar från Hanna
Det nya livet börjar...
Det har nu löst sig på lägenhetsfronten för mig.
Bilden ovan visar på det hus som mitt nya hem finns i... =)
Min lägenhet finns där den röda punkten är.
Åkte ju och tittade på 4:an som jag skrev om sist.
Tackade omgående JA till den och hamnade som nr 4
i Övikshems kölista.
Så förra måndagen ringde jag till Övikshem för att höra
hur det verkade bli, om de 3 innan mig hade bestämt sig f
ör att ta lägenheten.
Hon som svarade mig på Övikshem sa att det såg nog ganska
mörkt ut för min del att jag skulle få denna lägenhet, vilket kändes
som en stor besvikelse, men samtidigt förväntade jag mig inte att
jag skulle få den i och med att den var några före mig i kölistan.
Men hon lovade mig att hålla koll på denna lägenhet och en annan
också som fanns tillgänglig.
Men torsdags, när jag helt ovetande satt och åt middag vid kvart
över 5 på eftermiddagen ringde det på min mobiltelefon.
Det vara samma person på Övikshem som jag pratat med på måndagen.
Hon ringde för att meddela att jag var den som hade fått lägenheten!!!!!!
Det till trots att det var andra som var före mig i kön. De hade ångrat och
ville inte ha den.
Så där stod jag med telefonen tryckt mot örat och med tårar i ögonen
frågade henne flera gånger om det verkligen var sant att det var jag som
skulle få lägenheten.....
I fredags var jag in till Övikshem och skrev på hyreskontraktet och redan
imorgon på eftermiddagen kommer jag att få nyckeln till lägenheten,
eftersom de har besiktning av den imorgon bitti. =)))
Egentligen är det från nu på lördagen, den 1 november, som kontraktet
gäller.
Tänk vad snabbt det skulle lösa sig ändå.... helt otroligt...
Någon i de högre höjderna måste ha ett finger med i allt detta.... =)
Detta var den absolut bästa lösningen.
Jag kommer nu att bo på samma gata och i samma område som jag
redan känner till sedan vi bodde där för drygt 8 år sedan.
Jag kommer därtill att bo bara ett stenkast från Joels dagis och även ha
nära till Joakim skola. Till det kommer det vara nära för barnen när de
ska till Tomas, då det bara är en liten bit att gå.
Lägenheten i sig känns helt fantastisk, då det är en 4 rummare på
första våningen och därtill en hörnlägenhet.
Utanför porten finns en fin lekpark för barnen där de kan leka.
Jaaa det känns helt enkelt för bra för att vara sant!!
Igår jobbade jag som fotograf i Sundsvall under GIFarnas match
mot Norrköping.
Jag och bildproducenten för arena-tvn åkte tidigare ner till Sundsvall
för att hinna gå på Ikea en stund.
Där handlade jag en del porslin, bestik, några lampor och andra nytto-
prylar som kan behövas.
På söndags ska vi få låna en bil med dragkrok och åka ner till Skog
för att hämta min gamla stålrörssäng, en soffa, soffbord, bokhylla och
tv. Sedan åker vi vidare till stugan där vi ska hämta köksbord och stolar.
Det enda problemet nu är att få tag på sängar åt grabbarna att sova i
när de är hos mig... Någon som vet om några sängar? Hör av er isf.
Har lite lite av lampor också, men det löser väl sig lite eftersom.
Jaa så nu börjar det nya livet...Ska bli väldigt spännande...
/Hanna
Livet förändras...
Jaa det är nu en och en halv vecka sedan jag kom hem från Kathrin i Luleå.
Blev kvar där uppe i 6 dagar istället för 2 som det först var tänkt.
Mycket har hänt sedan jag satt i bussen upp till Luleå och skrev
här på bloggen.
Dagen efter att jag kom dit fattade jag så mitt beslut.
Var ett jobbigt beslut men det kändes som en lättnad
när jag väl hade tagit steget.
Beslutet blev att jag väljer att gå.
Det kändes först väldigt tungt men när jag väl synat
och analyserat det hela så kändes det som det enda
rätta beslutet för mig själv.
Så de sista veckorna har mest gått ut på att söka
en lägenhet som är stor nog och ända passar min
ekonomi. Vi har diskuterat en del här hemma och
kommit fram till att barnen ska naturligtvis få gå kvar
på samma dagis och skola, de ska inte behöva ändra
på sin trygga miljö mer än nödvändigt.
Tillsvidare bor jag kvar här hemma i vänta på att jag
ska hitta någonstans att ta vägen.
Känns konstigt att jag nu äntligen bestämt mig men
detta blir nog den allra bästa lösningen.
Var ut till Domsjö igår och tittade på en 2:a som Övikshem
erbjudit mig. Den var väldigt fin men kändes väl liten för
att kunna ha barnen hos sig varannan vecka.
Inatt när jag kollade min mail så hade jag blivit erbjuden
en 4:a här i G-änget, även det från Övikshem.
Så i eftermiddag ska jag iväg och titta på den och sen
även en 3:a vid gamla järnvägsstationen.
Så det börjar röra på sig iaf.
Vi ska även därimellan vara med på en information
på Habliteringen om pojkarnas sjukdom.
Så det kommer att vara med folk från både skolan, fritids
och några släktingar.
Kan nog bli en lite jobbig eftermiddag, rent känslomässigt,
men det känns skönt att min mamma kommer att vara med
då. Hon kommer även att följa med mig och kolla på den
andra lägenheten efter det.
Hör av mig mer senare!
/Hanna - mitt i förändringarnas virrvlande vind.....
Brustna hjärtans höst...
Ikväll är vinden stilla
det var så stormigt hela dan.
Bakom Västerbron går solen ner i rött,
det är nästan tyst.
Som ett obehagligt allvar
drar sig hösten in i stan.
Det finns en doft av allt i mörket,
kallt och blött, och nästan tyst.
Ensamma dar, väldiga värld,
orden ekar i hennes röst.
Ingen sömn och inga svar.
Ingenting kvar mer än ett rostigt svärd,
som hugger och vrider sig i ditt bröst.
Vi ses på hjärtats bar,
det här är brustna hjärtans höst.
Här är timmarna av ovisshet
poeternas bensin
här är natten när vi räknar våra stygn
allt gick så fort
Du kan dränka dig i minnen
eller litervis med vin
du kan sjunka ner i sörjan och vända dygn
men allt är gjort
(Lars Winnerbäck)
I en buss på väg till Luleå...
Vet att jag skrev i sommar att jag skulle försöka uppdatera
bloggen minst några gånger i veckan, särskilt under semestern.
Men det varit för mycket som hänt under sommaren och i mitt liv,
så det har inte funnits inspiration till att sitta och skriva.
Ser att att många har varit in på bloggen, och är ledsen att jag har
gjort er besvikna varje gång när det inte har hänt något med bloggen
på 2 månader och 3 veckor. Men livet är bara för mycket ibland... tyvärr.
Just nu sitter i Norrlands Kustens blåa buss påväg till Luleå.
Ska åka upp till en vän, Kathrin, ett par dagar.
Sista tiden har det hänt en hel del i mitt liv som påverkat mig
så att jag inte riktigt vet hur jag vill leva mitt liv som längre.
Ska jag låta livet fortsätta som hittills eller förändra det drastiskt och gå?
Ärligt talat vet jag inte hur jag ska göra...
Det är därför som jag nu tar till flykten och lämnar Övik bakom mig
under några dagar.
Komma bort från allt, få fundera i fred, ha en underbar vän vid min
sida som lyssnar på mig och bryr sig om mig.
Det är precis detta som jag behöver just nu.
Genom bussens fönster ser jag den vackra naturen men all sin färgprakt,
som står i en ordentlig förändring inför den nästkommande årstiden...
Kanske är det även så med mig, att detta är min tid, att jag håller på att
förändras... Trodde aldrig att det skulle bli så, men det är mycket som
man inte vet med livet, och vad som komma skall...
Även fast man just nu inte kanske kan tro det, så kommer det att kännas
bättre om ett tag. Svårt att tro nu, men det mesta här i livet ordnar upp sig
tillslut, vad man än i dagsläget tror.
Jag är såå evigt tacksam att du finns här för mig, Kathrin...
Jag tror inte du riktigt kan förstå HUR viktig du är för mig...
särskilt i denna svåra stund av mitt liv. Men du kommer alltid att
vara en värdefull vän, vill aldrig tappa dig... du är som den lilla syster
som jag aldrig fick på biologisk väg... så tacksam är jag att du finns....
Du ska veta att den dagen som du behöver mig och min hjälp, så kommer
jag genast finnas även för dig, vid din sida.
Just nu vill jag bara börja gråta, men känner inte att jag kan sitta här på
bussen och storgråta, jag får släppa fram alla känslor och tårar när jag
kommer fram till Luleå om några timmar istället.
Skriver kanske mer senare eller de närmaste dagarna, man vet aldrig...
Som vanligt vill jag påminna om att ni gärna får lämna gärna en kommentar
under inlägget så hör jag av mig.
/Hanna
Nu har startskottet gått...
...för "Projekt Stug-målning".
Japp, igår drog vi igång "The Big Project".
Vi började med översidan av stugan, den största väggen
utan fönster. Den väggen är inte i solen så troligtvis behövs
bara ett lager med färg.
Vi valde färg när vi var hem till Övik i torsdags, blev några
nyanser mörkare än den färg som stugan just nu har.
Men det blir väldigt snyggt!
Gick riktigt bra att måla och hela väggen på översidan tog
endast 2 och halv timma för mig och Tomas att måla.
Värsta snyggaste outfiten!!! =) Målarkludd i farten...
Stegmannen Långa fina penseldrag...
Joel och Joakim fick var sin pensel och en plåtburk med
vatten i så att de också kunde "måla".
Joakim blev less efter ett tag och gick in och tittade på
film istället, men lillebror tyckte att det var jätteroligt att
"måla". Emellanåt kom han med små uppmuntrande
kommentarer till mammas och pappas målarkluddande
också: "Fiiint mamma!" "Fiint pappa!" =)
Sen ville han såklart att vi skulle se vad han hade åstad-
kommit också.
"Maamma! Paappa! Kooom! Tiiitta, fiiint ja måla!"
"Nu, fääädig!" =)
Målarmästaren Lilleman =) Seee så fiint han kan måla!
Räcket blev också fiiint. =) Det är sååå roligt att måla.
" Nu, fääädig!"
Bröderna hjälps åt att "måla" lyktstolpen.
Efter en eftermiddags målande med inte den
bästa arbetsställningen, så gjorde min onda rygg
verkligen uppror igen. Var sannerligen tur att jag skulle
tillbaka till min massör idag, onsdag.
Men direkt efter målningen igår, så trodde jag knappt att
jag skulle klara av att existera pga värken tills idag.
Var till henne förra onsdagen eftersom jag har fått så ont
i mitten av ryggen och i ryggslutet.
Hon sa att det inte var en dag för tidigt som jag tog
mig till henne. Jag har gått alldeles för länge med
stela muskler i ryggen och det är inte alltför otroligt att
det har blivit små inflammationer i musklerna.
Idag har hon kört en hel del med laser mot muskelfästena
och därefter knådat ordentligt. Gjorde något fruktansvärt
ont på en del ställen. Kunde inte låta bli att svära långa
ramsor, alla fula gubbar innefattade!!! =)
Till detta rann tårarna fram utan att kunna styra det.
Kände en stark vilja att ge henne en rak höger när det
gjorde som värst ont. Men det är klart att man inte gör det.
Men försvarsmekanismen sätter liksom igång.
Cina (massören) sa att fast jag inte kände det så, så tog
hon inte i särskilt mycket, utan det är mina muskler som
bråkar och sänder ut smärta för minsta beröring.
Men nu har jag verkligen bestämt mig för att när jag väl
blir bättre i ryggen av hennes massage, så ska jag inte
vänta så länge tills jag uppsöker henne igen.
Vore kanske vettigt att besöka henne minst 1 gång i månaden
iaf, för att underhålla cirkulationen i musklerna.
Återkommer med lite läsning om vilket äventyr vi var på
härrom dagen.... spännande läsning....Lovar! =)
/Hanna
Japp, igår drog vi igång "The Big Project".
Vi började med översidan av stugan, den största väggen
utan fönster. Den väggen är inte i solen så troligtvis behövs
bara ett lager med färg.
Vi valde färg när vi var hem till Övik i torsdags, blev några
nyanser mörkare än den färg som stugan just nu har.
Men det blir väldigt snyggt!
Gick riktigt bra att måla och hela väggen på översidan tog
endast 2 och halv timma för mig och Tomas att måla.
Värsta snyggaste outfiten!!! =) Målarkludd i farten...
Stegmannen Långa fina penseldrag...
Joel och Joakim fick var sin pensel och en plåtburk med
vatten i så att de också kunde "måla".
Joakim blev less efter ett tag och gick in och tittade på
film istället, men lillebror tyckte att det var jätteroligt att
"måla". Emellanåt kom han med små uppmuntrande
kommentarer till mammas och pappas målarkluddande
också: "Fiiint mamma!" "Fiint pappa!" =)
Sen ville han såklart att vi skulle se vad han hade åstad-
kommit också.
"Maamma! Paappa! Kooom! Tiiitta, fiiint ja måla!"
"Nu, fääädig!" =)
Målarmästaren Lilleman =) Seee så fiint han kan måla!
Räcket blev också fiiint. =) Det är sååå roligt att måla.
" Nu, fääädig!"
Bröderna hjälps åt att "måla" lyktstolpen.
Efter en eftermiddags målande med inte den
bästa arbetsställningen, så gjorde min onda rygg
verkligen uppror igen. Var sannerligen tur att jag skulle
tillbaka till min massör idag, onsdag.
Men direkt efter målningen igår, så trodde jag knappt att
jag skulle klara av att existera pga värken tills idag.
Var till henne förra onsdagen eftersom jag har fått så ont
i mitten av ryggen och i ryggslutet.
Hon sa att det inte var en dag för tidigt som jag tog
mig till henne. Jag har gått alldeles för länge med
stela muskler i ryggen och det är inte alltför otroligt att
det har blivit små inflammationer i musklerna.
Idag har hon kört en hel del med laser mot muskelfästena
och därefter knådat ordentligt. Gjorde något fruktansvärt
ont på en del ställen. Kunde inte låta bli att svära långa
ramsor, alla fula gubbar innefattade!!! =)
Till detta rann tårarna fram utan att kunna styra det.
Kände en stark vilja att ge henne en rak höger när det
gjorde som värst ont. Men det är klart att man inte gör det.
Men försvarsmekanismen sätter liksom igång.
Cina (massören) sa att fast jag inte kände det så, så tog
hon inte i särskilt mycket, utan det är mina muskler som
bråkar och sänder ut smärta för minsta beröring.
Men nu har jag verkligen bestämt mig för att när jag väl
blir bättre i ryggen av hennes massage, så ska jag inte
vänta så länge tills jag uppsöker henne igen.
Vore kanske vettigt att besöka henne minst 1 gång i månaden
iaf, för att underhålla cirkulationen i musklerna.
Återkommer med lite läsning om vilket äventyr vi var på
härrom dagen.... spännande läsning....Lovar! =)
/Hanna
Knott... Nu ger jag upp!!!
Jaa fy rackarn vad de har smaskat på mig ikväll, de förbaskad knotten...
I eftermiddags tog jag bilen in till Kramfors och köpte några fler blommor till verandan.
Jag har sedan tidigare redan blomlådor fyllda med fina blommor och några som jag
satt upp på verandastolparna.
Nu ville jag ha några som hängde i amplar och några nedanför veranda-trappan.
Men dessa nyköpta blommor behövde mer utrymme att leva i, så väl hemma igen så
tog jag fram några gamla amplar som min mamma använde på sin tid här i stugan.
Så satte jag igång min kreativitet och började plantera om blommorna.
Men jag hade inte hunnit långt för än knotten tyckte att jag var ett lämpligt byte...
Det kliade och sved överallt... på händerna... i hårbotten... de attackerade mina ögon....
jaa de försökte att smaka på alla icke textilklädda kroppsdelar....
Fick låna Joels (minstingens) keps... men det hjälpte föga...
Så på slutet av planetering raffsade jag bara ihop växterna och typ slängde på jord.
Men resultatet blev tillslut väldigt bra, trots allt, och jag känner mig nöjd.
Klickbara bilder nedan.
I
I
V
Blomlådorna sedan tidigare. Alla blommor på verandan.
En gammal stekgryta i Snyggt!!! "Solarna" i närbild.
gjutjärn duger bra till
små soliga tagetes.
Blomstersmyckad Omplanterad Millionbellis
veranda.
Igår var vi in till Kramfors hela familjen. Då köpte vi en ny digitalkamera, eftersom jag
lyckade tappa min gamla kamera i marken förra lördagskvällen under Hamnfesten,
i ett alltför ivrigt försöka att snabba mig att skydda mig till en karusell... Klumpigt?
Jaa, jag vet... men till tröst får jag tänka att den hade tjänat mig i nästan 3 otroligt
intensiva fotogarferingsår. Den förtjänar vila så att säga. =)
Den nya kamera är av märket Casio. Tomas säger att han förknippar det märket med
endast miniräknare... hihi...
Hur som helst, det är en väldigt bra kamera. Hela 10 megapixel på en sån liten kompakt-
kamera, den gamla klarade bara 5 megapixel. Zoomen på denna klarar 4x och det finns
36 olika varianter av förinställningar (!!!). Exempelvis för att ta bilder på djur, barn, i motljus,
solnedgångar, landskap, porträtt med landskap, för visitkort, passfoto.... jaa you name it!!!
Helt otrolig kamera och bilderna blir superbra. =)
De flesta bilder som jag har med i detta inlägg är från denna kamera. =)
Både på onsdag- och torsdagkväll har vi varit ute med båten.
Båtmotorn har gått sönder och därför lämnade Tomas in den
för lagning i Ullånger i onsdags.
Så det enda som kunde stå till buds var att ro.
Det brukar vanligtvis vara jag som ror och Tomas som kör motorn
om somrarna, för Tomas har inte lärt sig att ro.
Så på onsdagkväll var det jag som skulle ro. Både Joakim och Joel
ville pröva på att ro också. De klickbara bilderna nedan är tagna med
min och Tomas mobilkameror. Inte samma kvalité som den andra kameran
precis, men det duger iaf.
De 3 grabbarna i fiskar- Fångsten: Jag i egen hög person.
tagen i onsdags. En liten abborre
som fick åka tillbaka
i sjön...
Joel & Tomas med Joakim med fiskespö. Det var väldigt vackert
fiskespö. med solnedgången
den kvällen.
Joakim vill pröva att ro. Det vill såklart lillebror
göra också.
Men på torsdagskvällen var det dax för Tomas att träna igen.
Är några år sedan han gjorde det och den gången så såg det så
lustigt ut att jag bara skrattade. Båten snurrade bara runt för att han
tog i för mycket med högerarmen som han är starkare i.
Men den här gången gick det bättre.
Han fick ro hela tiden och tog sig både ut på öppet vatten och hem
till bryggan igen. Duktigt!!!
Nedan kan ni se när Tomas tränar och även bild på hur stolt han var
när han kom iland igen. Dessa klickbara bilder är från nya digitalkameran igen.
Tomas tar i för kung och Land i sikte... En lycklig Tomas!
fosterland.
Jaa detta var en ordentlig rapport av vad vi har haft för oss de senaste dagarna.
Hade tänk skriva redan på torsdagskvällen, men hade inte riktigt tid som ni ser.
Återkommer snart igen...
/Hanna
I eftermiddags tog jag bilen in till Kramfors och köpte några fler blommor till verandan.
Jag har sedan tidigare redan blomlådor fyllda med fina blommor och några som jag
satt upp på verandastolparna.
Nu ville jag ha några som hängde i amplar och några nedanför veranda-trappan.
Men dessa nyköpta blommor behövde mer utrymme att leva i, så väl hemma igen så
tog jag fram några gamla amplar som min mamma använde på sin tid här i stugan.
Så satte jag igång min kreativitet och började plantera om blommorna.
Men jag hade inte hunnit långt för än knotten tyckte att jag var ett lämpligt byte...
Det kliade och sved överallt... på händerna... i hårbotten... de attackerade mina ögon....
jaa de försökte att smaka på alla icke textilklädda kroppsdelar....
Fick låna Joels (minstingens) keps... men det hjälpte föga...
Så på slutet av planetering raffsade jag bara ihop växterna och typ slängde på jord.
Men resultatet blev tillslut väldigt bra, trots allt, och jag känner mig nöjd.
Klickbara bilder nedan.
I
I
V
Blomlådorna sedan tidigare. Alla blommor på verandan.
En gammal stekgryta i Snyggt!!! "Solarna" i närbild.
gjutjärn duger bra till
små soliga tagetes.
Blomstersmyckad Omplanterad Millionbellis
veranda.
Igår var vi in till Kramfors hela familjen. Då köpte vi en ny digitalkamera, eftersom jag
lyckade tappa min gamla kamera i marken förra lördagskvällen under Hamnfesten,
i ett alltför ivrigt försöka att snabba mig att skydda mig till en karusell... Klumpigt?
Jaa, jag vet... men till tröst får jag tänka att den hade tjänat mig i nästan 3 otroligt
intensiva fotogarferingsår. Den förtjänar vila så att säga. =)
Den nya kamera är av märket Casio. Tomas säger att han förknippar det märket med
endast miniräknare... hihi...
Hur som helst, det är en väldigt bra kamera. Hela 10 megapixel på en sån liten kompakt-
kamera, den gamla klarade bara 5 megapixel. Zoomen på denna klarar 4x och det finns
36 olika varianter av förinställningar (!!!). Exempelvis för att ta bilder på djur, barn, i motljus,
solnedgångar, landskap, porträtt med landskap, för visitkort, passfoto.... jaa you name it!!!
Helt otrolig kamera och bilderna blir superbra. =)
De flesta bilder som jag har med i detta inlägg är från denna kamera. =)
Både på onsdag- och torsdagkväll har vi varit ute med båten.
Båtmotorn har gått sönder och därför lämnade Tomas in den
för lagning i Ullånger i onsdags.
Så det enda som kunde stå till buds var att ro.
Det brukar vanligtvis vara jag som ror och Tomas som kör motorn
om somrarna, för Tomas har inte lärt sig att ro.
Så på onsdagkväll var det jag som skulle ro. Både Joakim och Joel
ville pröva på att ro också. De klickbara bilderna nedan är tagna med
min och Tomas mobilkameror. Inte samma kvalité som den andra kameran
precis, men det duger iaf.
De 3 grabbarna i fiskar- Fångsten: Jag i egen hög person.
tagen i onsdags. En liten abborre
som fick åka tillbaka
i sjön...
Joel & Tomas med Joakim med fiskespö. Det var väldigt vackert
fiskespö. med solnedgången
den kvällen.
Joakim vill pröva att ro. Det vill såklart lillebror
göra också.
Men på torsdagskvällen var det dax för Tomas att träna igen.
Är några år sedan han gjorde det och den gången så såg det så
lustigt ut att jag bara skrattade. Båten snurrade bara runt för att han
tog i för mycket med högerarmen som han är starkare i.
Men den här gången gick det bättre.
Han fick ro hela tiden och tog sig både ut på öppet vatten och hem
till bryggan igen. Duktigt!!!
Nedan kan ni se när Tomas tränar och även bild på hur stolt han var
när han kom iland igen. Dessa klickbara bilder är från nya digitalkameran igen.
Tomas tar i för kung och Land i sikte... En lycklig Tomas!
fosterland.
Jaa detta var en ordentlig rapport av vad vi har haft för oss de senaste dagarna.
Hade tänk skriva redan på torsdagskvällen, men hade inte riktigt tid som ni ser.
Återkommer snart igen...
/Hanna
Semestern har börjat...
Nu har vi flyttat ner till stugan vid Storsjön i min hembygd, Skog.
Här kommer vi att bo större delen av de kommande
5 veckorna då nu Tomas har börjat sin semester.
Själv tar jag ut en del av kvarvarande föräldrapenning som jag
har på Joel, så att jag kan få tillbringa mesta möjliga tid med
familjen i sommar.
Känns väldigt bra att få lite lugn och ro, trivs med stillheten här
vid sjön. In på stugknuten har vi tallskogen som susar och
fåglarna som kvittrar. Ner till sjön är det endast 40 meter,
så det är verkligen skönt att sitta på verandan, som jag gör nu,
och se ut över vattnet. Det är verkligen paradiset på jorden för
mig! Här mår jag så bra!!!
Vi har iår redan hunnit vara här 7 helger i rad. Alltså med början
redan andra helgen i maj. Så tidigt har vi aldrig varit här tidigare år.
Kan inte minnas att vi var här på helgerna så tidigt på säsongen
ens när jag var liten och min mamma och pappa hade stugan...
Men den mest troliga anledningen till att vi har känt för att vara
här så mycket är för att det är så fint och nytt här efter den omfattande
reparationen ifjol sommar, då stugan drabbades av en ordentlig
vattenskada.
Nu är allt så fint med nya tapeter, nya golvmattor och så har vi bytt ut
en del möbler. Nu känns stugan verkligen som våran, då det är vi som
har fått betsämma hur det ska se ut här både färg- och möbelmässigt.
När vi övertog stugan av min mamma och pappa för 6 år sedan, så var
det i befintligt skick, alltså så som jag minns hur vi haft det sedan jag
var liten och var här om somrarna.
En annan stor anledning till att man så gärna vill vara här, är att man
söker stillheten, att ta sig bort från stadens brus.
Det har ju varit en väldigt stressigt det senaste halvåret, men en 5 månader
lång praktik med mycket åkande hit och dit, det har varit mycket jobb filmen
som jag gjorde i Venezuela och med mitt examensarbete.
Vid examen den 30 maj kände jag mig totalt mentalt slut... känner fortfarande
att jag ännu inte har repat mig. Kommer nog ta tid. Kanske hela den här sommaren
eller kanske ännu längre tid.
Till allt detta kommer även att vi har haft det väldigt jobbigt med barnen.
Otroligt mycket bråk och dålig kommunikation.
Många gånger känner man bara för att fly, man får en sån tung känsla i kroppen.
Oron för pojkarnas sjukdom gnager ju naturligtvis också.
Så livet känns in särskilt ofta så lätt...
Vi har nu återupptagit kontakten med vår kurator i nom vården, det beövdes verkligen.
Det har legat på is sedan jag började praktine i november.
Vår kurator är verkligen en klippa, hon säger så mycket vettigt när man själv känner
sig helt tomt i skallen.
Vi var till henne igår igen och hon har funderat ut en del lösningar för att få korttids-
placeringar och avlastning att kunna fungera bättre. Men tyvärr kommer vi nog att
få vänta tills i början av hösten för att kunna se något resultat av det.
Det är ju semestertider nu och då går ju alla resurser ner på lågvarv, men hon har
iaf tänt en förhoppning hos oss.
Jag kommer att försöka blogga minst några gånger per vecka nu under sommaren
och alltså hålla bloggen mer uppdaterad än vad den varit under våren.
Så kom ihåg att kolla in här ofta, OCH lämna VÄLDIGT, VÄLDIGT gärna kommentarer
till mina inlägg. Jag skriver gärna svar på era kommentarer också.
Jag blir så glad när ni väl skriver något till mig här, det ska ni veta.
Nu ska jag mysa vidare...
Hanna(skrivet kl 17:20 den 1 juli 2008)
En lång dag på akuten…
Har tillbringat större delen av dagen med min pappa
på akuten på Örnsköldsviks sjukhus.
Det har varit en lång dag…
Kom till akuten vid 9.45 då min pappa skulle anlända
med ambulansen dit vid den tiden, och inte för än efter
klockan 7 ikväll kom jag hem.
Pappa hade ramlat hemma, som han har gjort ett flertal
gånger tidigare.
Vid de flesta tidigare tillfällen när han kommit till
akuten har han fått vara kvar i många timmars väntan
för att få en snabb undersökning och därefter blivit
hemskickad med diagnosen: blodtrycksfall.
Denna gång blev det ju också många timmar men
det gjorde en ordentlig undersökning iaf.
Pappa hade ont i ett knä och en samma fotled efter
att han hade ramlat, och fick därför röntga för att se om
något var brutet. Och tänk han hade verkligen ett brott
vid fotleden. Men i och med att han har väldigt dålig
blodcirkulation ville läkarna helst inte operera för att
få till brottet. Inte heller pappa ville det, och jag förstår
honom. Brottet var diffust och han kommer nog att kunna
gå som vanligt ändå när det är läkt.
En sköterska lade en elastisk linda om fotleden och efter helgen
ska han komma tillbaka till sjukhuset och få gips om.
Det kan ju som sagt svälla i fotleden under närmaste dagarna
och då är det ju inte särskilt bra att ha ett gips som trycker på
ytterligare.
Det är konstigt egentligen, att fast man bara har suttit
stilla mestadels av dagen, på en stol i ett undersöknings-
rum så känner man sig helt slut.
Jag somnade nämligen på soffan när jag kom hem och
sov några timmar.
Men det är klart, det är tröttsamt att sitta och vänta på
att läkare och sköterskor ska komma och undersöka och
ta prover osv.
Pappa var rätt trött och slut under denna långa väntan också,
så det var tur att jag hade med mig en bok och min nya
mobil att leka och spela spel på.
Jaa det är sant, jag inhandla nämligen en ny mobil-
telefon igår. Min gamla ville inte riktigt vara med längre.
Den har varit min trogne tjänare i snart 2 års tid, men orkar
inte hålla ångan upp på ett riktigt tillförlitligt sätt längre.
Kändes som att den kunde packa ihop vilken sekund som
helst, och det ville jag inte riskera då ”hela mitt liv” finns
i den, eller ja, åtminstone alla telefonnummer till folk som
jag känner.
Så jag var ner till Teliabutiken och kollade in en ny
SonyEricsson. Har trivts med det märket så jag fortsätter
på den linjen.
Kille i butiken var väldigt vänlig och hjälpsam trots att jag
droppade endast 10 minuter innan de stängde.
Tittade på flertalet modeller, men till slut bestämde jag mig
för en Walkman 660i. Den fanns i både svart och vinrött.
Har alltid haft svarta mobiler så nu bröt jag den trenden och
köpte en vinröd istället. Eller jag kanske ska säga Rose Red som
SonyEricsson kallar den. =)
Visst är den snygg?!=)
Köpte till ett 4 GB minnet också.
Och jag kan ärligt säga att jag gjorde ett riktigt fynd.
Det har nämligen varit kampanj på denna modell ett tag,
den har endast kostat 1200 kronor, nu var den nersatt till
ytterligare en 100-lapp, och till det hade jag 750 kronor
i bonuscheck från Telia för att jag förlängde mitt abonnemang
i 18 månader, när de erbjöd mig det för 1 ½ månad sedan.
Jaa ibland ska man ha tur. =)
Nä nu är det dags att sova! Upp och jobba med demo i butik
imorgon på ICA Kvantum.
Varit krångel från och till med att kunna komma in på inloggningen
av bloggen och att ladda upp inlägg. Klockslagen för inlagda inlägg
stämmer inte alltid heller. Så jag hoppas att detta inlägg kommer
läggs in iaf.
See yá! =)
/Hanna
på akuten på Örnsköldsviks sjukhus.
Det har varit en lång dag…
Kom till akuten vid 9.45 då min pappa skulle anlända
med ambulansen dit vid den tiden, och inte för än efter
klockan 7 ikväll kom jag hem.
Pappa hade ramlat hemma, som han har gjort ett flertal
gånger tidigare.
Vid de flesta tidigare tillfällen när han kommit till
akuten har han fått vara kvar i många timmars väntan
för att få en snabb undersökning och därefter blivit
hemskickad med diagnosen: blodtrycksfall.
Denna gång blev det ju också många timmar men
det gjorde en ordentlig undersökning iaf.
Pappa hade ont i ett knä och en samma fotled efter
att han hade ramlat, och fick därför röntga för att se om
något var brutet. Och tänk han hade verkligen ett brott
vid fotleden. Men i och med att han har väldigt dålig
blodcirkulation ville läkarna helst inte operera för att
få till brottet. Inte heller pappa ville det, och jag förstår
honom. Brottet var diffust och han kommer nog att kunna
gå som vanligt ändå när det är läkt.
En sköterska lade en elastisk linda om fotleden och efter helgen
ska han komma tillbaka till sjukhuset och få gips om.
Det kan ju som sagt svälla i fotleden under närmaste dagarna
och då är det ju inte särskilt bra att ha ett gips som trycker på
ytterligare.
Det är konstigt egentligen, att fast man bara har suttit
stilla mestadels av dagen, på en stol i ett undersöknings-
rum så känner man sig helt slut.
Jag somnade nämligen på soffan när jag kom hem och
sov några timmar.
Men det är klart, det är tröttsamt att sitta och vänta på
att läkare och sköterskor ska komma och undersöka och
ta prover osv.
Pappa var rätt trött och slut under denna långa väntan också,
så det var tur att jag hade med mig en bok och min nya
mobil att leka och spela spel på.
Jaa det är sant, jag inhandla nämligen en ny mobil-
telefon igår. Min gamla ville inte riktigt vara med längre.
Den har varit min trogne tjänare i snart 2 års tid, men orkar
inte hålla ångan upp på ett riktigt tillförlitligt sätt längre.
Kändes som att den kunde packa ihop vilken sekund som
helst, och det ville jag inte riskera då ”hela mitt liv” finns
i den, eller ja, åtminstone alla telefonnummer till folk som
jag känner.
Så jag var ner till Teliabutiken och kollade in en ny
SonyEricsson. Har trivts med det märket så jag fortsätter
på den linjen.
Kille i butiken var väldigt vänlig och hjälpsam trots att jag
droppade endast 10 minuter innan de stängde.
Tittade på flertalet modeller, men till slut bestämde jag mig
för en Walkman 660i. Den fanns i både svart och vinrött.
Har alltid haft svarta mobiler så nu bröt jag den trenden och
köpte en vinröd istället. Eller jag kanske ska säga Rose Red som
SonyEricsson kallar den. =)
Visst är den snygg?!=)
Köpte till ett 4 GB minnet också.
Och jag kan ärligt säga att jag gjorde ett riktigt fynd.
Det har nämligen varit kampanj på denna modell ett tag,
den har endast kostat 1200 kronor, nu var den nersatt till
ytterligare en 100-lapp, och till det hade jag 750 kronor
i bonuscheck från Telia för att jag förlängde mitt abonnemang
i 18 månader, när de erbjöd mig det för 1 ½ månad sedan.
Jaa ibland ska man ha tur. =)
Nä nu är det dags att sova! Upp och jobba med demo i butik
imorgon på ICA Kvantum.
Varit krångel från och till med att kunna komma in på inloggningen
av bloggen och att ladda upp inlägg. Klockslagen för inlagda inlägg
stämmer inte alltid heller. Så jag hoppas att detta inlägg kommer
läggs in iaf.
See yá! =)
/Hanna
Midsommarafton & 11-års jubileum...
Först av allt vill jag önska er alla en fortsatt trevlig midsommar!
Själva befinner vi oss i sommarstugan, vårt eget paradis, vid Storsjöns
strand i Skog och mår bara gott! = )
I öppenspisen flammar en mysig brasa, vi har tänt många små värmeljus
och härifrån soffan kan man blicka ut över sjön genom verandadörrens
glasruta. Det är nära på stilla på vattnet.
Barnen har somnat och här sitter jag och Tomas i soffan och dricker varsitt
glas vin och firar.
Idag den 20:e juni för 11 år sedan var det också midsommarafton.
Vi befann oss hos Tomas äldsta syster i Västerås.
På midsommaraftonskvällen vid 9-tiden smög vi iväg på en promenad ner till Svartån.
Solen höll sakta på att gå ner i horisonten, men några solstrålar sökte sig igenom de grönskande trädkronor som hängde ner över Svartåns vatten.
Vi fann en liten brygga längsmed den lilla gångvägen vid ån.
På den bryggan förlovade vi oss. =)
Det är nu hela 11 år sedan, och samma datum på midsommarafton idag. =)
Tänk vad åren har gått fort…
En del tycker kanske inte att det är något att fira.
Men är man inte gifta och har en bröllopsdag att fira, så kan man lika väl fira
sin förlovningsdag istället.
Två dagar har alltid varit viktiga för mig och Tomas.
Den 4:e januari är den dagen som vi träffades och våran förlovningsdag är den 20:e juni.
Dessa dagar håller vi som viktiga dagar och den känns bra att fira de här dagarna.
Nä nu ska vi mysa vidare....
Ha´de gott allihopa!!!
/Hanna och Tomas i stugan
Rapport fran Karibien =)
Ska forsoka mig pa en liten rapport harifran underskona Karibien...
Hoppas for den delen att ni hemma i Sverige lyckas att lasa vad jag
skriver, det finns ju inte ett svenskt tangentbord sa det blir ju inga
bokstaver med prickar over... ; )
Ni far val kampa lite for att lasa detta, helt enkelt... ; )
Idag ar det en vecka sedan jag akte hemifran pa morgonen med
stora forvantningar och med flygradslan molande i magen...
Det skulle ju bli en lang flygtur som sagt.
Vid halv 9 pa morgonen den 31 mars satte vi oss i bilen, jag, Tomas
och barnen. For att forst aka ner till skolan och hamta upp Jana och
all kamerateknik.
Sedan akte vi upp till Ornskoldsviks flygplats, alla utom tre fran klassen
var samlade. De tre hade akt till Stockholm redan under helgen.
Det kandes lite jobbigt att lamna Tomas och barnen, men jag var ju
liksom tvungen. Kramade om dom och sa hejda...
Fy vad det kandes ledsamt nar Joel, den yngsta sonen, borjade grata....
Det skar i modershjartat....
Flygresan till Arlanda rick bra. Och nagra timmar senare flog vi vidare
till Madrid. Dar sov i pa hotell till morgonen efter da det var dax att boarda
planet som skulle ta oss till Caracas i Venezuela.
Blev en lang, men behanglig flygresa med en stor AirBus.
Drygt 300 pers var vi som flog med detta plan och flygtiden blev totalt
denna dag 10 timmar fran Madrid till Caracas.
Val framme i Caracas blev det en lang vantetid, ca 5 timmar, tills vi
kunde kliva ombord pa inrikesplanet ut till Isla de Margarita och Porlamar.
Det planet var valdigt litet men flygtiden var bara ca 35 minuter sa det gick
bra.
Sedan var det bara att tranga ihop sig, hela klassen pa 15 pers och 3 larare
plus chaffor och guiden i en liten buss och skumpa ivag i 40 minuter till den
norr delen av on, till var destination Playa el Agua.
Klockan var kring 5 pa morgonen (svensk tid) nar vi val var framme pa varat
hotell Coco Paraiso. Ett mysigt litet hotell med sma ihopbyggda hus och
runt dessa vaxer mangder av palmer, blommor och vaxter.
Fran varat hotell ser man havet valdigt nara, det ar bara att ga over den stora
vagen som gar igenom detta samhalle, sa kan man doppa tassarna i havet... =)
Jaa det ar verkligen paradiset vi har kommit till!
Det ser precis ut som de bilder man hittar har pa natet om man soker efter
Isla de Margarita! Valdigt hoga palmer med balden somvajar i vinden langs
en 4 kilometer lang strand....
Onskar sa att jag kunde ta med Tomas och barnen hit.... onskar att dom var
har nu!!!
Hur som helst har jag det jattebra och har hitills klara mig fran bade magproblem
och forkylningar. Vi har namligen haft 2 stycken i klassen som varit sangliggande
med feber och forkylning storre delen av tiden vi varit har.
Sa jag har haft tur!!!
Imorgon ar det sista dagen som vi ar har, for pa onsdag paborjar vi var resa
hem till Sverige igen. Dock med ett kortare stop i Madrid, men ingen overnattning.
Sa hemma i Sverige ar jag igen pa torsdagkvall vid ca.18.30.
Skiver mer om alla upplevelser jag har varit med om har, nar jag kommer hem.
Har aven tagit nastan 700 bilder med kameran, sa jag lovar att ni ska fa se hur
vackert det ar har.
/ Kramar fran Bambi i Karibien.... =)
Packa, packa... tvätta!!!
Jaa det är de aktiviteterna som jag pysslar med just nu...
Trots att jag egentligen inte tycker om att packa väskor så gör jag
detta med nöje denna gång... Konstigt??? Nääää!!! ; )
Nu är det väldigt få timmar kvar innan det är dags att åka till Öviks
flygplats för att vidare åka till Madrid, och dagen efter slussas
vidare till detta paradis nedan. Wiiihiii!!!
I
I
V
Ska bli helt underbart att åka iväg på denna resa...
Var ju så länge sedan jag var utomlands nu... Hela 9 år sedan....
Den gången var det Puerto Rico på Kanarieöarna.
Och dessför innan, ett och halvt år tidigare, var det Kreta i Grekland.
Det var min allra första utomlandsresa och jag fick "blodad tand".
Vid de två tidigare resorna har det varit med min kära sambo som jag har
åkt iväg med.
Så denna gång känns det konstigt och på ett viss tråkigt att inte Tomas
följer med... Särskilt när jag har läst att denna ö i Karibien då och då
besöks av par som gitfter sig...
Det är ju det romantiska Karibien som jag ska till!
Klart att jag skulle velat ha med min älskling dit då...
Men det ska nog gå bra att resa med klasskamraterna också. Blir som en
sista roliga grej som man gör med klassen. En sorts avslutning kan man
säga... För när vi kommer hem till Sverige igen är det redigering och sedan
examensarbetet som ska göras och efter det är det slut på utbildningen.
Tänk att 2 år kan gå så snabbt.
Tänkte skicka en liten hälsning till en av mina trogna läsar, The Finish Lion! ; )
Tattueringen blev riktigt snygg! Även Vikingens tattuering blev kanon!
Broders tatto hann jag ju inte se. : (
Så nu har även grabbarna i gamla gänget tuffat till sig. ; )
Har ju praktiskt taget bara varit vi brudar som haft tattos tidigare.
Snyggt jobbat! ; )
Åter till packningen....
/Bambi
Trots att jag egentligen inte tycker om att packa väskor så gör jag
detta med nöje denna gång... Konstigt??? Nääää!!! ; )
Nu är det väldigt få timmar kvar innan det är dags att åka till Öviks
flygplats för att vidare åka till Madrid, och dagen efter slussas
vidare till detta paradis nedan. Wiiihiii!!!
I
I
V
Ska bli helt underbart att åka iväg på denna resa...
Var ju så länge sedan jag var utomlands nu... Hela 9 år sedan....
Den gången var det Puerto Rico på Kanarieöarna.
Och dessför innan, ett och halvt år tidigare, var det Kreta i Grekland.
Det var min allra första utomlandsresa och jag fick "blodad tand".
Vid de två tidigare resorna har det varit med min kära sambo som jag har
åkt iväg med.
Så denna gång känns det konstigt och på ett viss tråkigt att inte Tomas
följer med... Särskilt när jag har läst att denna ö i Karibien då och då
besöks av par som gitfter sig...
Det är ju det romantiska Karibien som jag ska till!
Klart att jag skulle velat ha med min älskling dit då...
Men det ska nog gå bra att resa med klasskamraterna också. Blir som en
sista roliga grej som man gör med klassen. En sorts avslutning kan man
säga... För när vi kommer hem till Sverige igen är det redigering och sedan
examensarbetet som ska göras och efter det är det slut på utbildningen.
Tänk att 2 år kan gå så snabbt.
Tänkte skicka en liten hälsning till en av mina trogna läsar, The Finish Lion! ; )
Tattueringen blev riktigt snygg! Även Vikingens tattuering blev kanon!
Broders tatto hann jag ju inte se. : (
Så nu har även grabbarna i gamla gänget tuffat till sig. ; )
Har ju praktiskt taget bara varit vi brudar som haft tattos tidigare.
Snyggt jobbat! ; )
Åter till packningen....
/Bambi
Tillbaka till skolan... men nära till resan nu...
Det var första dagen i skolan igår... efter hela 5 månaders praktik ute i det verkliga
livet. Det kändes mycket märkligt att vara tillbaka i skolan.
Som min medpraktikant, Anna, sa: Mentalt är man kvar på kontoret i Umeå...
Och jaa, jag håller med. Mentalt är jag inte närvarande i skolan...
Inte till hundra procent.
Känns lite märkligt att om en vecka så kommer vi att befinna oss på Isla de Margarita
i Venezuela... Förstå hur fort de senaste veckorna har susat fram?!
Jag längtar tills vi är där... till klimatet och värmen. Till att få upptäcka en annan
kultur och pröva på andra maträtter. Och naturligtvis till att få ta ett dopp i de klar blåa
havet... Jaa jag längtar!
Men på ett annat vis känner jag vis oro och varje gång jag tänker på att det är snart dax
att åka iväg, så drar det ihop sig i magen...
Jag kommer att flyga i många timmar, och jag har inte någn större vana av att flyga.
Det var ca 5-6 år sedan jag flög, och då bara från Övik till Sthlm.
Dess för innan var det ytterligare ca 3 år sedan jag flög utomlands på längre resa.
Alltså det är 8 år sedan jag flög långt. Och så här många timmar, som 11 och en halv timma
totalt har jag aldrig gjort tidigare.
Jag känner viss rädsla för flygresan... det märks nog... Det är det här att flyga över Atlanten
som skrämmer mig mest... Det är märkligt...
Men egentligen är det ju många gånger farligare att åka bil, och sådant gör man ju dagligen.
Så det kommer att naturligtvis att gå bra.
Känns även lite jobbigt att vara ifrån Tomas och barnen. De är ju mitt liv och min vardag.
Vi är ju så sällan ifrån varandra i familjen och nu kommer ett enormt hav och mängder
av mil att skilja oss åt under 10 dagar...
Har bestämt mig för att gör iordning en almernacka åt Joakim så att han kan se och pricka
för varje dag tills jag kommer hem. Det blir liksom lättare för honom att förstå när jag kommer
hem igen då.
Var igår kväll och inhandlade en enorm resväska så att jag ska få plats med allt.
Tyckte iaf att den verkade enorm när jag stod och tittade på den på Rusta...
Men när jag kom hem trodde Tomas att jag behövde säkert den här storleken.
Jaa det fanns ingen mindre väska där som var i hårdplast så det får bli denna.
Var på Apoteket igår också, och köpte solskyddsfaktor 40 till kroppen och 25 till ansiktet.
Behövs nog med min känsliga hy och eftersom vi kommer att vara så nära ekvatorn.
Köpte även Trevis som är tabletter som ska förebygga att man får turistdiarré, Dimor som
är stoppande om man trots allt drabbas av diarré, vätskeersättning med svartvinbärssmak
och tillsist en kroppslotion.
Ja allt detta har nu fått "hoppa" ner in den nya resaväskan.
Var duktig och skrev en packnings- och inköpslista inför resan under förra veckan, så nu
får jag börja att bocka av på den...
Börjar kännas mer verkligt att denna resa ska bli av när man börjar packa.
I slutet på veckan ska jag gå igenom vilka kläder som jag ska ha med också.
Wiihiii!!! Det är inte långt kvar nu....
/Bambi
livet. Det kändes mycket märkligt att vara tillbaka i skolan.
Som min medpraktikant, Anna, sa: Mentalt är man kvar på kontoret i Umeå...
Och jaa, jag håller med. Mentalt är jag inte närvarande i skolan...
Inte till hundra procent.
Känns lite märkligt att om en vecka så kommer vi att befinna oss på Isla de Margarita
i Venezuela... Förstå hur fort de senaste veckorna har susat fram?!
Jag längtar tills vi är där... till klimatet och värmen. Till att få upptäcka en annan
kultur och pröva på andra maträtter. Och naturligtvis till att få ta ett dopp i de klar blåa
havet... Jaa jag längtar!
Men på ett annat vis känner jag vis oro och varje gång jag tänker på att det är snart dax
att åka iväg, så drar det ihop sig i magen...
Jag kommer att flyga i många timmar, och jag har inte någn större vana av att flyga.
Det var ca 5-6 år sedan jag flög, och då bara från Övik till Sthlm.
Dess för innan var det ytterligare ca 3 år sedan jag flög utomlands på längre resa.
Alltså det är 8 år sedan jag flög långt. Och så här många timmar, som 11 och en halv timma
totalt har jag aldrig gjort tidigare.
Jag känner viss rädsla för flygresan... det märks nog... Det är det här att flyga över Atlanten
som skrämmer mig mest... Det är märkligt...
Men egentligen är det ju många gånger farligare att åka bil, och sådant gör man ju dagligen.
Så det kommer att naturligtvis att gå bra.
Känns även lite jobbigt att vara ifrån Tomas och barnen. De är ju mitt liv och min vardag.
Vi är ju så sällan ifrån varandra i familjen och nu kommer ett enormt hav och mängder
av mil att skilja oss åt under 10 dagar...
Har bestämt mig för att gör iordning en almernacka åt Joakim så att han kan se och pricka
för varje dag tills jag kommer hem. Det blir liksom lättare för honom att förstå när jag kommer
hem igen då.
Var igår kväll och inhandlade en enorm resväska så att jag ska få plats med allt.
Tyckte iaf att den verkade enorm när jag stod och tittade på den på Rusta...
Men när jag kom hem trodde Tomas att jag behövde säkert den här storleken.
Jaa det fanns ingen mindre väska där som var i hårdplast så det får bli denna.
Var på Apoteket igår också, och köpte solskyddsfaktor 40 till kroppen och 25 till ansiktet.
Behövs nog med min känsliga hy och eftersom vi kommer att vara så nära ekvatorn.
Köpte även Trevis som är tabletter som ska förebygga att man får turistdiarré, Dimor som
är stoppande om man trots allt drabbas av diarré, vätskeersättning med svartvinbärssmak
och tillsist en kroppslotion.
Ja allt detta har nu fått "hoppa" ner in den nya resaväskan.
Var duktig och skrev en packnings- och inköpslista inför resan under förra veckan, så nu
får jag börja att bocka av på den...
Börjar kännas mer verkligt att denna resa ska bli av när man börjar packa.
I slutet på veckan ska jag gå igenom vilka kläder som jag ska ha med också.
Wiihiii!!! Det är inte långt kvar nu....
/Bambi
Då var man på G igen...
Nu börjar jag känna mig piggare igen. Så skönt!
Efter att febern har släppt sitt grepp om mig så har jag endast en lite
besvärlig hosta, lite nästäppa och lite småjobbig snuva kvar.
Så det börjar iaf ordna upp sig igen, men jag känner mig ganska trött
och slut i kroppen.
Var oerhört uppfriskande att ta sig en dusch för en stund sedan... =)
Så man börjar kan sig som en människa igen.
Blev ingen LIA förra vecka. Men ikväll ska jag jobba på den 5 kvartfinalen
i Arena. Blir väl sista produktionen under LIAn.
Nästa vecka har vi 4 skoldagar och sen är det dags att dra iväg till
Venezuela.... Wiiihhhii!!!! =)
Längtar som en tok men samtidigt börjar jag få "resfeber".....
Det är ju långt borta och vi blir ju borta nästan 2 veckor...
Men det ska bli jättespännande och jättekul!!!
Nää nu ska jag göra mig färdig för att åka ner till Arenan.
Ska vara där och rigga utrustningen till flashen ( där spelarna och
tränarna intervjuas mellan perioderna) 4 timmar innan match.
Ska äta lite nu och sen iväg.
Återkommmer kanske ikväll och berättar om första kvällen på Schlagerklubben
och Coverclub i lördags. =)
/Bambi rusar iväg....
Efter att febern har släppt sitt grepp om mig så har jag endast en lite
besvärlig hosta, lite nästäppa och lite småjobbig snuva kvar.
Så det börjar iaf ordna upp sig igen, men jag känner mig ganska trött
och slut i kroppen.
Var oerhört uppfriskande att ta sig en dusch för en stund sedan... =)
Så man börjar kan sig som en människa igen.
Blev ingen LIA förra vecka. Men ikväll ska jag jobba på den 5 kvartfinalen
i Arena. Blir väl sista produktionen under LIAn.
Nästa vecka har vi 4 skoldagar och sen är det dags att dra iväg till
Venezuela.... Wiiihhhii!!!! =)
Längtar som en tok men samtidigt börjar jag få "resfeber".....
Det är ju långt borta och vi blir ju borta nästan 2 veckor...
Men det ska bli jättespännande och jättekul!!!
Nää nu ska jag göra mig färdig för att åka ner till Arenan.
Ska vara där och rigga utrustningen till flashen ( där spelarna och
tränarna intervjuas mellan perioderna) 4 timmar innan match.
Ska äta lite nu och sen iväg.
Återkommmer kanske ikväll och berättar om första kvällen på Schlagerklubben
och Coverclub i lördags. =)
/Bambi rusar iväg....
