Bambi på hal is...

Måste ju testa att mobilblogga... ;-)

Jaa det var länge sedan jag var så här dålig....
Och som det inte vore hemskt nog, så är hela famijen sjuk....
Tomas och grabbarna har varit hemma hela veckan.
Enligt Tomas är det nog ungefär 20 år sedan som han var så här dålig. Så jag har aldrig varit
med om att han varit hemma och varit så här sjuk.

Hög feber, hosta, ont i kroppen något fruktansvärt, otroligt öm i huden (gud nåde den som rör mig), gör till och med ont i lederna på fingarna när jag skriver här... Ont i öronen och halsont...Så nog har man åkt på "Årets Influensa" alltid....Trodde att jag skulle klara mig ifrån detta faktiskt. Trodde att jag hade nog med motståndskraft...
Men se icke...

Var och jobbade i Timrå som ob-ass i torsdags match, sov sen över på hotell med några från företaget för att på fredagen jobba som kamera-ass på Fredags Flex som är ett travprogram på tv4 och på travkanalen.
Jag vaknade flera gånger natten mellan torsdag och fredag.... Det var sjöblött av svett i sängen och jag hackade tänder något fruktantsvärt...Låg och bad för mig själv att jag skulle orka med fredagen...

På fredagsmorgonen när jag väl kommit upp ur sängen och vara påväg till frukosten frågade jag personalen i receptionen om de hade en alvedon som jag kunde få eller köpa. Jag fick två stycken och gick och åt frukost.
När jag checkade ut vid 12-tiden så frågade den snälla människan i receptionen om jag ville ha två alvedon till
så att jag skulle orka med dagen tills jag kom hem.

Det var jätteroligt att vara med på travsändningen och en av dom som jobbade i OB4 var jättesnäll och visade mig runt inne i bussen.Var väl en ganska enkel uppgift som jag hade som kamera-ass. Det innebär nämligen att man hjälper kameramannen som kör den rörlig steadicamen och ser till att kabeln tills han kamera inte fastnar i just kameran och att han snubblar på kabeln.Så det är inget glamigt och någon trodde det.
Men kul att få vara med och se hur olika sändningar går till.

Annars stavas fredagen med = TOTALT GENOMSVETTIG pga febern...Var hur skönt som helst att komma hem på fredagskvällen. Hade skickat Tomas till systemet (trots att han också ff är sjuk.. snacka om desperat man är...)
för att köpa en flaska Whiskey så att jag genom att dricka det kunde ha en chans att skrämma bakterierna på flykten inför jobbet igår, lördag, vid Modos match som back-i-mål kameraman.
Var nämligen sista PPV-sändingen i grundserien igår, och alltså sista chansen för mig att få filma vid hockeyn.
Till veckan blir det nämligen fasta back-i-mål kameror då kvatsfinalerna drar igång.

Tjurskallig som jag är och vill absolut lära mig att jobba med detta så vräkte jag i mig två ordentliga whiskey
och sen gick jag och lade mig och sova länge. Med förhoppning om att jag skulle vara piggare igår....
Jo jo.... hoppas kan man ju göra... men det funktade inte med Whiskeyn...

Var inte alls pigg igår när jag vaknade och sovit länge. Men till hockeyn skulle jag!!! Hade det inte varit sista chansen att få stå vid kameran, så hade jag nog övervägt att stanna hemma från sändningen igår.
Men jag tryckte i mig en "ett grams alvedon" och en "400 mg Ibumetin" och åkte ner till Arenan.
Hade meddelat Anders som var producent att jag skulle komma lite senare och att jag helst inte ville köra Hasse-synkarna idag och smitta ner honom och spelarna inför slutspelet, vilket både Hasse och Anders tyckte
var en bra idé. Så Jonas fick filma synkarna igår.
Själv inriktade jag mig på att bara lyckas med att köra kamera 4 bakom mål. Gud så tjurig man kan vara....
men det visar ju bara på hur mycket jag vill lära mig och jobba med det här.

Gick väl inte riktigt bra med att filma.... kände mig väldigt ledsen på mig själv att jag tvunget skulle bli sjuk...
(okej jag kan inte rå på det men...)
Men Anders sa att han var medveten om att jag var sjuk och han sa iaf aldrig åt mig att ställa upp kameran på stativ. Så då hade han ju iaf NÅGON nytta av mig.
Han sa efter matchen att vi måste hitta något tillfälle för mig att få träna och köra mera kamera. Så det känns ju lovade och han vill alltså in helt bli av med mig efter praktiken är slut, trots att jag är så ny på att köra kameran. : )

Nää nu ORKAR jag inte skriva mera. Har tagit mig jättelång tid att skriva allt det här.
Bye bye... tillbaka till liggläge i soffan.... huu vad dåligt jag mår...



/En sjuklig Bambi...

---

GRATTIS I EFTERSKOTT TILL MIN MAMMA SOM FYLLDE ÅR I FREDAGS!
Vi skulle ha kommit och grattat dig idag, men av förståliga skäl går inte det
idag... GRATTIS-KRAM FRÅN OSS!!!

Jaa, min käre far blir 80 år idag!
Ett Stort Grattis till dig, Pappa!
Tänk så fort åren går...

Pappa har alltid varit en väldigt aktiv man, som varit med i olika föreningar, i kommunfullmäktige
och även frilansat för tidningen Nya Norrland. Ett annat stort intresse har varit att sjunga, och
såklart har han varit med byns kyrko- och hembygdskör.
Han har som jag alltid haft lätt att få kontakt med olika människor och varit väldigt social.
Han har älskat att vara ute och röra på sig, som att cykla, jogga och dansa.
Men med åren blir man svagare i kroppen och synen och hörseln kan ställa till besvär, så det
har blivit mindre och mindre av det forna livet.
Vilket säkert känns väldigt tråkigt för pappa då han har varit van att vara ute på så mycket tidigare.
Det kan ju faktiskt kännas väldigt ledsamt att inte kunna göra saker man kunnat göra förut.
Sedan något är tillbaka åker han på dagvård några dagar i veckan och där träffar han människor
i liknande ålder som han själv. Där verkar de ha mycket skoj tillsammans, och de som jobbar där
brukar spela gitarr och sjunga. Då blir ju det äldre glada och pappa som tycker så mycket om att
sjunga, hänger med i sångerna.
Han verkar trivas mycket bra på det här stället och det känns väldigt skönt.


Jag har nog alltid varit lite av pappas lilla flicka och det känns som om jag nyss var liten och följde
med pappa på olika äventyr. Jag verkligen älskade att hitta på- och få följa med på olika upptåg med
pappa.Han lärde mig mycket som barn som jag har haft nytta av senare i livet.


Här är några exempel:

Det var han som lärde mig cykla och när jag blev äldre så åkte jag och han på långa cykelturer.

Det var han och jag som om somrarna var ute och rodde eller åkte med motorbåten i sommarstugan.
Och naturligtvis var det han som lärde mig ro, även på "lapplänskt sätt" som han kallade det.
Då man sitter baklänges i båten och backar med årorna. Det här med att ro, har jag sedan försökt att
lära min sambo.

Jag tyckte om att få följa med pappa när han skulle åka iväg på olika uppdrag och skriva för tidningen.
Det var väldigt spännande och lärorikt. Idag går jag ju själv utbildning inom media, så det finns nog
ett arv därifrån av pappa.

Pappa har även varit med i deltidsbrandkåren och som liten fick jag åka med pappa i brandbilen
när han skulle besikta den i Kramfors. Det var också väldigt spännande!

Pappa har ju hunnit vara med om så många decennier och olika händelser i samhället.
Och jag som älskar att lyssna på historiska händelser har många gånger suttit med tindrande ögon
och lyssnat på pappa när han har berättat om hur det var när han var liten och vad han varit med om.
Nu till våren, ska vi i skolan göra vårat examensarbete, en kortare film. Jag har redan planerat att göra en
levnadsberättelse om och med min pappa i filmen.
Jag har redan frågat pappa om jag får göra en film med honom, och han verkade tycka att det skulle vara
roligt. Jag känner att en sådan film skulle vara roligt att ha kvar om min pappa, och även på ett historiskt
sätt, då han är född på slutet av 20-talet och växte upp under timmersorteringsepoken på Sandslån
i Kramfors kommun.

Finns så mycket mer att skriva om min Pappa, men jag tror jag sätter punkt här för idag, med att åter säga:

Ett Stort Grattis till dig, Pappa!
Hoppas att du har haft en fin dag idag!
På söndag kommer vi och hälsar på och grattar dig!
Stor kram till dig, lilla Pappa!! =)
Du ska veta att jag älskar dig!



/ Bambi

Bilden tagen från www.farbrortorsten.se

Sitter just nu i redigeringen på kontoret på Ersboda. Är alldeles ensam på kontoret.
Alla andra är ute på produktioner eller är lediga. Det visste jag i och för sig inte om
när jag tog bussen hemifrån Övik vid 10.30, men det gör mig inget att vara ensam
här. Det är lugnt och skönt.
Enda problemet är att någon har tagit med sig IMX-spelaren härifrån, så jag kan inte
tanka in något nytt material... Vilket gör att jag har ytterst lite material att roa mig med.
Men så kan det gå... =)


Träffade på en gammal skolkompis, Åsa, här uppe i Umeå i måndags.
Vi har inte setts sedan vi gick i högstadiet så det var väldigt roligt att få träffa på henne
så här efter alla år. Men hon var väldigt lik sig. Hon såg först lite tveksam ut när jag sa
hennes namn. Jag som inbillar mig att jag inte har förändrats så mycket på dessa år.
Men det är klart, man blir ju äldre, så då borde man nog rimligtvis förändras något iaf.


På bussen hit idag träffade jag en väldigt trevlig människa, vid namn Sara.
Hon och hennes 11-åriga dotter hade åkt med från Sundsvall och skulle åka ända upp
till Kalix, där de skulle hälsa på en väninna till Sara över helgen.
Vi började prata med varandra pga. att dottern frågade hur långt det var kvar upp till
Kalix och hur långt det var kvar till Umeå. Mamman sa att hon inte visste riktigt.
Så jag sa till dom att det skulle ta ungefär 1 1/2 timma tills vi var i Umeå.
Efter det började jag och denna Sara prata med varandra.
Både hon och jag var lika "duktig" på att prata och hon sa att hon tyckte att hon
själv kan tycka ibland att hon pratar för mycket, precis som jag kan tycka.
Men hon tyckte det var härligt med människor som hon mötte som pratar mycket.
Bussresan gick väldigt snabbt när man hade en sån trevlig människa att umgås
med. Hon berättade att hon tyckte mycket om Övik som stad och att de brukar åka
upp till Paradisbadet ibland.
När vi närmade oss Umeå så sa jag att tänk vad roligt när man kan träffa så här
trevliga människor på bussen. Och Sara höll med. Då säger hennes dotter:
- Jaa, men mamma, man kan ju faktiskt byta msn eller telefonnummer....
Vilken härligt liten tjej alltså!
Sagt och gjort, så innan jag klev av bussen på busstationen här så byte vi mobil-
nummer. Tänk vad snabbt man kan skapa sig nya bekantskaper. =)


Igår fick vi äntligen ett definitivt besked från skolan om att reportageresan kommer
att bli till Isla de Margarita utanför Venezuelas kust.
Har inte varit helt färdigbokat förrän nu. Men som våran nya kursledare sa förra
redan förra veckan så var det med 99,9% säkerhet att det skulle bli detta resmål.
Så nu blir det till att se över vaccinationer och skaffa sig ett nytt pass.
Var in till polisen hemma i Övik igår och frågade hur lång tid innan resan som
man måste hålla sig framme för att hinna få det nya passet.
Fick veta att det bara brukar ta en vecka, men för att vara på den säkra sidan då
jag skulle resa så långt, så borde jag komma in och ta foto till passet senast
2 veckor innan vi åker.
Vad det gäller vaccinationer så hämtade jag en blankett, förra fredagen på vårdcentralen,
där man ska fylla i vad man tidigare har tagit för vaccinationer och när man gjorde det.
Men hur ska jag kunna minnas i vilken årskurs som man tog olika sprutor???
Jaja, distriktssköterskan har nog koll på ett ungefär när man brukar ta olika
vaccinationer... Får nog fråga henne om lite hjälp med att fylla i den här blanketten.
Det är ju ändå till henne som man ska lämna den.


I förgår kväll satte jag mig och beställde några nya bikinis och några kjolar från Ellos.
Man kan ju liksom inte åka till detta paradis med bara en bikini och en baddräkt!!!
Det är ju ett väldigt tropiskt och fuktigt klimat i Venezuela, så det lär ju ta tid för badkläder
att torka.
Skickade efter dessa kläder med express-sändning så då kommer nog paketet i början av
nästa vecka. Beställde två olika bikinis i två olika strl, just bara för att vara lite mer säker
på att jag kan ha någon av dom. Så då får jag skicka tillbaka de jag inte kan ha.
Tycker det är svårt att få tag på just badkläder i lite större strl.
Jag kan ju liksom inte få på mig en 38/40.... Drar istället strl mellan 46-50.
Man är ju Big & Beautiful!!! =)

I vilket fall som helst är det ju ursvårt att veta vad man behöver för strl, då det kan skilja
ganska mycket mellan olika fabrikat och även mellan olika modeller.
Jaa, det ska bli riktigt spännande iaf, när paketet kommer.
Som julafton litegrann.... =)




/Bambi

Jaa vem kunde tro att jag skulle bege mig till Karibien?!
Inte jag iaf... och absolut inte under en utbildning...
Ok, ska klargöra vad det är jag pratar om.

Jag pluggar ju på Medieproducent-utb här i Övik sedan förra hösten-2006.
Under våran utbildning ingår det att göra en repotageresa till ett annat land med klassen.
Nu har skolan skickat ut en mail med de 3 resmål som Tursimakademien (en av de andra
utb på våran skola) har haft i uppdrag att ta fram som alternativ för oss att välja bland.
Ingen av dessa förslag kändes riktigt rätt och heller inte priserna för resorna.
Så dagen efter det mailet kom ytterligare ett mail från våran rektor och våran kursledare.
De hade hittat en resa som ekonomiskt skulle kunna motsvara de 5000 kronor som var
och en i klassen själv kommer att få lägga på resan, resten av resan och ev. tillägg kommer
skolan att lägga till.

Det resmål som de hade hittat var:
en 10 dagars resa till Isla de Margarita, en ö som tillhör Venezuela!!!
Helt otroligt, jag ska till Karibien om två månader, i slutet av mars!!!
Någon som känner sig avundsjuk?? ; )

Jaa, det ska bli härligt att få bekanta sig med en helt annan världsdel, få njuta på de vita
stränderna i solen under vajande palmer och sippa på goda drinkar.
De ska jag inte alls sticka under stolen med. =)
Men det kommer även bli en hel del jobb under dessa dagar, men de repotagefilmer som
vi ska producera under resan. Vi kommer att göra en film var men vara 3 i varje grupp för
att kunna ta hjälp utav varandra med ljud och ljussättning exempelvis.
När vi sedan kommer hem till skolan väntar ytterliggare några veckor med redigering av
filmerna.
Men nog kommer det bli en del slappande också på denna resa, efter att filmandet är
färdigt. Denna ö är därtill skattebefriad, så det kommer nog bli en hel del shopping av
både det ena och det andra också.

Jaa en sak är då helt klar, jag längtar verkligen till det är dags att åka.
Men känner det även pirrigt att vara så långt borta och länge från Tomas och barnen.
Man kan ju inte åka hem igen bara så där utan vidare.
Flygresan är hela 11 1/2 timma lång och på resan dit kommer vi att göra en mellan-
landning i Madrid med övernattning. Dagen efter flyger vi vidare över Atlanten till
Caracas, Venezuelas huvudstad, för att sedan byta till ett inrikesflyg till staden Porlamar
på ön Isla de Margarita. Därefter tar vi oss upp till Playa de Agua med buss.
På hemresan kommer flygresan att se likadan ut, förutom att vi inte kommer att
övernatta något i Madrid.

Jaa, tänka sig... man ska till Karibien.... =)
Tar nog ett tag att smällta detta...

Hamnade här vid datorn trots att jag hade tänkt att gå och lägga mig
någorlunda i tid ikväll.
Har suttit och surfat runt och kollat olika filmtrailers och hamnade
till slut på A Bee Movie`s hemsida.
Spelade ett litet minispel där, det gällde att stava olika meningar
och många meningar innehöll ju naturligtvis ordet Bee.
Klurigt att tänka på engelska ibland.

Ikväll har jag varit med på canal+ sändningen av Modo´s match
mot Linköping.
Håller ju på att träna för att kunna köra bakom-mål-kamera.
Så ikväll körde jag med imx-kamera (en kamera med ett band i)
under första och tredje perioden.
Under den andra perioden fick jag för första gången jobba med
den riktiga bakom-mål-kameran som ingår i produktionen.
Ka väl inte säga att denna första gång var någon överdrivet lyckad
gång precis, men det tar sig iaf med filmandet och blir bättre och
bättre för varje gång jag tränar med imx:en. Så det är ju tur att det
går åt rätt håll iaf.
Men jag kände att jag fegade en hel del när jag väl stod med den
riktiga kameran. Var alldeles för vid, tordes inte gå för nära i bild.
Det klarar jag med imx:en, men när det väl gällde så fegade jag...
Så tyvärr kunde de inte klippa in några bilder från den kamera som
jag stod på. Inte ikväll iaf.
Lyckades få med ett mål men tyvärr inte skytten...
Men Marcus som producerade ikväll tyckte att jag kunde fortsätta med
att träna på imx:en och stå med bakom-mål-kameran en period av
varje sändning, så lär jag mig ju tillslut.
Jaa förhoppningsvis gör jag väl det...
Känner mig lite off ikväll nu efter sändningen.
Men man kan ju inte vara på topp hela tiden...
Blir bättre nästa gång istället.

Ska gå och lägga mig nu. Klockan är mycket och imorgon ska jag
dema knorr-soppa på Ica Supermarket i Bjästa.
Så jag måste ju vara pigg och fräsch då.

See yá all soon!!!
Night night!!

/Bambi

Haha!
Den där rubriken ser verkligen ut som om jag skulle ha allvarliga
städproblem... Vilket till viss del är en halvsanning.
Städningen alltså...
Men det är liksom inga mjölbaggar jag snackar om, utan det är
naturligtvis dom av renaste guld.
Eller renaste och renaste, fejk guld då.
Designade av konstnären Karl Axel Pehrson för redan 40-talet år sedan.

Hur som helst, satt jag och tittat på denna Guldbaggegalan igårkväll
som många andra.
Var en riktigt underhållande tillställning enligt min mening iaf.
Sissela Kyle är ju en rätt rolig person som kan få till olika vitsar på
rätt ställe. I och för sig är det såklart inrepeterat, men jaja...

Så var det då slöheten... det handlar om att jag inte har skrivit
här på väldigt länge. Sista jag skrev här hade det gått 1 1/2 månad
sedan jag skrev inlägget innan... Jojo, och nu är det precis 2 månader
sedan jag skrev... hur ska detta sluta? Typ nästa gång jag skriver så
har det gått ett halvt år...... =(
Hade tänkte skriva lite kring jul, precis som jag var så duktig med att
göra ifjol.... Men se icke... Det blidde inget av det....
Ska lägga in några bilder från jul och nyår här på bloggen vid tillfälle,
men det får bli nästa gång jag skriver. Så jag hoppas att det inte tar ett
halvt år tills dess för då får jag lägga in midsommarbilderna på samma
gång liksom... ; s



Det är bara det att jag känner aldrig att jag har tid att skriva och när jag
väl har tiden så tycker jag att det blir ju så mycket att skriva om i och med
jag dragit ut på det och hela tiden händer det ju nya saker att skriva om...
O hej o hå, det blev en rackarns långrandig mening....
Får väl se om jag tar mig lite mera tid framöver med att skriva på bloggen.

Jobbat som ob-assistent under tv-sändningarna på nästan varje hemmamatch
för både Modo och Timrå sedan slutet på november. Har varit väldigt mycket
jobb så jag har inte haft särskilt stor inspiration till att skriva...
Har emellan åt känns mig helt slut då det varit matcher varannan dag.
Har ju varit mycket nytt att lära sig och sedan hålla redan på som ob-ass.
Jag har fått ta ett ordentligt ansvar och det är ju jättekul men man blir trött
också av att ta in så mycket nytt. Men man känner samtidigt som att ens roll
i tv-sändnigen är väldigt viktig.

Det är nämligen ob-assistenten som ansvarar för att rigga upp allt som behövs
i flashen, alltså där som spelarna och tränarna blir intervjuade innan match,
mellan perioderna och efter match. Exempelvis lampor, stavtiv till kamera och
även kopplar in ljudbox med mic och hörlurar, sk b-ljud.
Sedan får man dra en del kablar också. Så det kan vara ett väldigt tungt jobb
på ett vis, men också väldigt roligt.
Som ob-ass ordnar jag även med att hämta spelare/tränare till flashen för intervjuerna
och det är ganska kul att få se dom på närmare håll.
I vanliga fall så ser man ju så lite av deras utseende när de har hjälm på sig under
match.
Men visst, att vara så i närheten av spelarna som när jag ska sätta på och ta av headsetet
vid intervjuerna, det har ju en annan sida också... Nämligen den otroligt påträngande
och stickande lukten av svett... ; ) Men man vänjer sig vid det också.

Ja happ, då var det bara strumporna kvar då. ; )
Är nämligen så att min kära klasskamrat tillika medpraktikant på Power Media vid
namn Anna, har även hon börjat blogga.
På hennes blogg kan man följa de mest häpnadsväckande historier och draman...
Joo det är sant! I det hus och studentkorridor som hon nu bor i uppe i Umeå händer
det mystiskta saker....
Där huserar både galna PsykopatKineser, varulvar som river én om natten när man sover
och sluga strumpor som åker hiss hela dagarna...
Det låter som hämtat ur en riktigt grym och vrickad rysare, men det är alldeles sant!!!

Gå in och läs hos Anna så får ni se att jag inte ljuger: http://aventyrligaaventyr.blogspot.com

Det är spännande och uppfriskande att ha sånna vänner som Anna vill jag lova. ; )


På återseende....

/Bambi

Som inte har skrivit här på nästan 1 och en halv månad... fy rackarn´!!!
Ändå har det ju hänt en hel del som kunde ha varit blogg-nyttig fakta...

Har nu reden varit på LIA (Lärande I Arbete) i 2 av mina 10 veckor.
Jag och min klasskamrat, Anna, är på ett företag i Umeå som heter Power Media.
De är dom som filmar vid elitseriematcherna i hockey från Timrå i söder
till Luleå i norr, då dessa matcher sänds via PPV på Canal+.
De kör även vid travsändningar och fotboll.

Första veckan var väldigt lugn. Eller vad ska man ska säga...
Jag och Anna var tillsagda att vi kunde väl komma till Power Media vid
lunchtid den första dagen, måndagen den 5 november.
Det gjorde vi och gick igenom med våran handledare, Sven, vad vi kommer att få göra
och vara med på under LIAn hos dom.
På tisdagen satt jag och Anna och försökte lära oss hur IMX-kamerorna fungerade.
Det är kameror som man bandar material med, alltså man kör aldrig live med dom.
Efter dessa två dagar så går både jag och Anna och blir sjuka.... resten av veckan...
Det är oflyt de..... Eller som våran handledare Sven valde att uttrycka sig:
Jaa, tänka att ni blev sjuk båda två samtidigt... Ni får låta bli att hångla upp varandra
så där, se hur det går då... ; )
Jaa, han har humor Sven. De har för övrigt en tidvis väldigt hård men rolig chargång
inom personalen, som man lätt kommer in i.
Jaa, som sagt så låg vi hemma och trynade resten av första veckan.

Men förra veckan hann jag vara med på 3 tv-sändingar.
Lunchtravet på Bergsåker i Sundsvall, matchen mellan Modo-Brynäs
i Arenan här i Övik och dagen efter det var det V65:an på Solänget här i stan.

Var upp till Umeå i måndags också, men igår tisdag var jag hemma, då jag har
börjat att få sånt besvär med min högra knä.
Haft ont i det från och till i 2 veckor och förra söndagen började det att svullna upp.
Var in på akuten i torsdags då det under endast 2 timmar svullnade ytterligare ända
upp till halva låret och ner till halva vaden. Det fanns viss oro för att jag skulle ha drabbas
av en blodpropp i benet. Inte normalt att svullan så där utan att man har gjort något annat
än att sitta rakt upp och ned på en stol under 2 timmar!!!
På akuten tog de prover och sedan fick jag gå till röntgen där de satte en kanyl på ovansidan
av högerfoten och sedan sprutade in kontrastvätska så att de kunde röntga och se blodkärl
i benet och ev. blodpropp.
Var lyckligtvis ingen propp, men både medicin- och kirurgläkaren funderade på vad det kunde vara.
De ringde till bakjouren för kirurg och den läkaren sa att de kan bli så här om man har överansträngt
knät. Reaktionen kan komma ett tag efteråt.
Och det vill jag lova... för ansträngde knät gjorde jag ordentligt, men det var 2 veckor sedan...

Har fortfarade ont i knät och i måndags uppe i Umeå "small" det till rejält.
Efter det liksom "kluckade" det i knät nr jag gick och gjorde ont. Kändes som
om knäskålen skulle åka urled när som helst...
Så jag var hemma under tisdag och vilade knät och fortsatte att knapra tabletterna
som jag fick utskrivna av läkaren på akuten.

Det knasiga i detta är att jag själv vet vad detta beror på.
Gjorde illa knät för 12 år sedan och då var läkarna in i knä
och klippte bort överskottsbrosk. De sa att det skulle nog behövas göras om efter
5 år igen... jojo, det har alltså gått 7 år sedan jag skulle ha gjort något åt det.
Så inte är det konstigt att det trillskas... sedan har jag ju ökat mer i vikt sedan jag var
18 år också, så det kan ju även vara en orsak.

Nää, nu ska jag gå och lägga mig, för om 6 timmar ska jag iväg ner till Älvsjö utanför
Stockholm på Saco-mässan med min skola. Vi är 2 stycken från varje utbildning som ska
ner dit och representera skolan och utbildningarna.
Jag och 2 tjejer från turimutb. ska åka ner med skolans mini-buss.
Men när jag nu har sånt problem med knät så känner jag egentligen ingen lust
att åka. Men har man lovat så ska man hålla det. Och lovad gjorde jag våran kursledare när
hon fråga mig för 1 och en halv månad sedan. Sedan är det ju inte så länge sedan jag vari
Sthlm heller, bara 2 månader sedan. Fast jag har aldrig varit ut till mäss-området i Älvsjö
tidigare.
Hörs senare!

Natti natti!!!

/ Bambi

                                       2007-10-12 | Örnsköldsvik
              Joel Thorsson
Stort grattis till våran gó-pojke på 3-årsdagen den 12 oktober!
Kramar fr Joakim, mamma, pappa, morfars o farfars.

---

              Hipp hipp hurra för våran gullunge, Joel!         




                                    Jag kan inte förstå att det har gått så pass länge
                                    sedan han kom till oss... go´pojken våran.

                                    För 3 år sedan skulle man just till att kämpa
                                    för att få träffa honom 6 timmar senare.
                                    Han föddes kl 17.41, tisdagen 12 oktober 2004.

                                    Idag är han på dagis som vanligt, men de skulle fira
                                    honom imorse på samligen. Ytterligare ett barn på
                                    hans avdelning fyller år i dag, fast den flickan fyller
                                    2 år. Så det blir rejält med kalas på dagis idag!
                                    Här hemma blir det nog ganska lugnt just idag,
                                    men imorgon kommer barnens mormor och morfar
                                    hit för att grattulera. Sedan kommer nog farmor
                                    och farfar också. Och säkert många fler.
                                    Kanske kommer det någon även på söndagen.

                                    Igår kväll hade jag och Tomas barnvakt så att vi
                                    kunde åka och handla presenter.
                                    Han kommer att få en stor fin traktor med vagn
                                    i plast av oss och en matta med Blixten Mcqueen på.
                                    Sedan kommer han att få en hel del kläder från Exit
                                    av oss plus en fin vinteroverall av mormor och morfar
                                    som jag köpte från dom också på Exit igår.
                                    Av mormor och morfar kommer han även att få en
                                    fin silversked till sin samling.
                                    De samlar silverbestik och barnen, så då får dom
                                    en vid varje födelsedag och till jul.
                                    Joakim kommer även han att få lite kläder av mormor
                                    och morfar, för de tycker att det är tråkigt att han inte
                                    ska få något paket också.
                                    Sedan kommer han att få en likadan matta
                                    som Joel av oss.
                                    De älskar ju att se "Bilar"-filmen!
                                    Joakim brukar även spela PS2-spelet med Bilar
                                    och då tycker Joel att det är roligt att titta på.
                                    Och som så har han lärt sig Blixtens favorituttryck:
                                    Kaschaooo!!!

                                    

                                    Så fort vi vaknade imorse och var påklädda, sprang
                                    Joakim ut till brevlådan och hämtade tidningen.
                                    För däri fanns annonsen som ni ser här ovan.
                                    Joel blev jätte glad när han fick se sig själv i tidningen.
                                    Och så kände han igen lill-flickan som går på hans dagis.
                                    Hon fanns på annonsen bredvid honom i tidningen.
                                    Efter det fick de var sitt litet paket innan de åkte till
                                    dagis resp. skolan.
                                    Det var en liten leksaksbil och till utseendet som
                                    just Blixten. De blev jätteglada och ville absolut ha
                                    med sig dom idag.

                                    Hoppas återigen på att lill-killen får en riktigt bra födelsedag idag!

                                    Nu ska jag fixa med tårta och dyligt.
                             
                                  



                                    /Bambi

dog min älskade "mormor" och fick vara med henne och
hålla henne i handen när tog sitt sista andetag.
Idag, den 1 oktober, skulle hon ha fyllt 88 år.
Jag saknar henne så otroligt mycket!!!
Hon var min livlina under ett antal jobbiga år, den första 4 1/2 åren som jag
bodde här i Övik. Hon fanns där för mig, i vått och torrt.
Jag saknar hennes stöd när man behöver det som allra mest.
Vid sådana tillfällen fanns hon där, alltid.

Allt som oftast ringde hon till mig och min famij mest varje kväll
för att höra hur vi mådde och vad vi gjort under dagen.
Hon var liksom både som en mamma och mormor på samma
gång. Och visst tyckte jag en del gånger att hon kunde bli lite
för mycket påträngande, men jag uppskattade hennes omtanke
något oerhört mycket.

Astrid, som hon hette, var egentligen min mormors syster, men då
min "riktiga" mormor dog redan när jag var 5 år, och vi innan dess,
jag och min mormor,inte haft så bra kontakt, så tog mormors syster
på sig en outtalad roll som mormor.
Min mamma är uppväxt hos sina morföräldrar och därför har hon
varit som en dotter åt min "mormor", Astrid.
Astrid och hennes man flyttade även in i huset bredvid mina
föräldrar 2 år innan jag föddes. Så dom har haft en naturlig plats
i mitt liv. De blev så mycket morföräldrar för mig, som mina
biologiska morföräldrar aldrig kunnat bli.

Så idag har jag tänkt på dig, Astrid, och åter önskat, för vilken gång
i ordingen vet jag inte, att du fanns här kvar hos mig.
Du kommer alltid att finnas i mitt hjärta och vara en del av mitt liv!
Jag hoppas att du har haft en riktigt fin födelsedag uppe i din
himmel och suttit och tittat ner på oss som är kvar här på jorden.

Älskade dig när du levde och kommer alltid att älska dig!



/Bambi

...börjar allvaret igen. Och här sitter jag och borde ha gått och lagt mig för länge sedan...
 

Det är ett antal månader sedan jag fanns med ute i bloggosfären nu, och på ett sätt
har det sina anledningar.

För det första så gick musten ur mig totalt efter SM-Guldet, det kändes inte viktigt
       att blogga, för vad skulle jag skriva om då jag de sista veckorna skrivit en hel del
       om just slutspelet och längtan efter Guldet.

För det andra så började jag min LIA (Lärande I Arbete) första vardagen efter min födelsedag
       och Sm-Guldet. LIAn tog upp en massa tid i anspråk, vilket gjorde att jag inte kände
       någon större lust att sitta på kvällarna och skriva här på bloggen. Hade helt enkelt inte tid!

För det tredje, så lyckades Joel, den yngsta sonen, med att skapa ett "härligt" mosaikmönster
       på min MacBooks display. Jaa, åtminstone om man satte igång datorn så såg man det.
       Med andra ord så gick displayen sönder invändigt och datorn åkte iväg på reparation.
       Vilket har varit en mycket seg och långdragen historia med försäkringsbolaget.
       Macen är fortfarande på reparation och beräknas väl vara klar om en si så där 1-2 veckor...
       Jag hade annars tänkt att jag skulle få användning av den i sommar... men icke...

Och för det fjärde, jaa, det finns ett fjärde också. Familjens sommar blev inte som vi hade
       tänkt oss. Den 1 juni sitter vi på Tönnebros Värdshus och äter, vi är på väg ner till Tomas
       syster i Västerås. Då ringer min mobil... Det är sommarstugegranne som säger att det rinner
       vatten genom golvet på våran stuga...
       Därmed spolieras drömmen om en avkopplande semester i stugan...
       Försäkringsmannen som kommer till stugan för att besikta skadan, meddelar bekymrat att:
       Tyvärr, ni kommer inte att kunna vara här alls denna sommar.
       Så dagen innan midsommar kommer en flyttfirma och lastar alla möbler och grejor för att
       magasinera dessa under renoveringen.
       Veckan efter midsommar river byggfirman upp det mesta av alla golv för att det ska få
       torka under DERAS semester. I början av augusti kommer de tillbaka och lägger nya golv.
       Så i dagsläget håller målarfirman på att spackla, tapetsera och lägga in nya golvmattor...
       Det enda positiva med allt detta, är att nu blir stugan verkligen vår utseendemässigt, då vi tog
       över den av mina föräldrar i befintligt skick för 5 år sedan.
       Så förhoppningsvis hinner vi möblera och få vara där någon helg i september.
     


Jaa, som sagt med dessa ovanstående punkter, så har det funnits lite tid över att blogga i sommar.
Men nu när skolan drar igång igen så ska det nog bli bättre på bloggfronten också.

Nu är det hög tid att gå och lägga sig och sova iaf några timmar innan man ska iväg till
Sjögatan 6B igen.


Återkommer...



  Bambi

Nog fick jag fira x2 som jag skrev i bloggen på min födelsedag!!!
Och som vi firade!!!!! Både jag, MODO - Hockey och alla andra
supportar!!

Inte kan jag klaga på dåliga presenter denna födelsedag!
Kunde inte fått något bättre än ett SM-GULD!!!

Glädjen över detta kan inte finna sina gränser!!!
Så vansinnigt, obeskrivligt skönt det känns!
En totalt euforisk glädje!!!

Min 30-årsdag kommer jag för alltid att minnas, lita på det!
När jag blir gammal och sitter på ålderdomshem ska jag
banne mig gagga om: Att den dag som jag fyllde 30 så tog
MODO sitt hett efterlängtade GULD, efter 28 års väntan!!!
Tomas (sambon) sa ikväll att det borde införas allmän flaggdag
den 14:e april, men då med MODO-flagga såklart!!! =)

Skulle ha skrivit tidigare om mitt födelsedagsfirande, om jag
bara hade orkat... Efter detta har man ju varit helt utpumpad!
Igår kväll, söndag, somnade jag som en stock på soffan kl halv
nio efter att ha varit och firat HJÄLTARNA i Arenan och på torget
i stan.
Vaknade klockan 12 och flyttade upp en våning till sängen.
Sov ända till 11.30 idag... Var behövligt vill jag lova!
Ringde min handledare, Jerry, på skolan som sa att vi skulle
träffas imorgon istället, att det var bättre att jag vilade efter
mitt dubbelfirande. Han behövde fixa med lite mera saker
ändå, innan jag kan dra igång projektet som jag ska ha under
min LIA-period som egentligen började idag.
Han bara skrattade när jag sa hur mycket firande det hade blivit
i helgen. Men så är han OCKSÅ stor MODOit! =)

---

Ja, hur var min födelsedag annars då...
Jo, dagen började med att jag väcktes klockan 9 av ett telefon-
samtal från Nils-Erik, 93 år gammal och f.d granne i stugan bredvid
våran sommarstuga.
Han läste upp en väldigt fin och egen komponerad dikt som handlade
om mig. Hur det var när jag var liten och sprang omkring i stugområdet,
hur jag vuxit upp och att de alltid har tyckt om mig och att jag alltid har
kramat om dom och pratat med dom när de kommit på besök.
Det är nämligen deras dotter och svärson som har stugan bredvid
oss nu. Jag blev så rörd att att han kom ihåg min födelsedag och
att han skrivit en sån fin dikt till mig. Ska be honom att få dikten
nerskriven, så jag kan spara den.

Sen åt jag frukost. Och en stund senare kom mamma och pappa,
finklädda och uppvaktade mig med en enormt vacker bukett och
ett fin kort med pengar i.
Mamma hade med sig en jättestor smörgåstårta.
Sen gjorde hon sallad till den.
Så kom första kompisen, Carina, på besök med lotter från henne
och hennes sambo, David.
Vann tyvärr inget på dom, men det roliga var ju ändå att hon kom.
Vi hjälptes åt,att dagen till ära, duka fram finporslinet som jag fått
genom årens lopp av Astrid. Min älskade "mormor" som inte fanns
med oss denna dag. Känns så sorgligt att hon inte fick uppleva
denna dag. Hon dog den 5 juli för snart 2 år sedan.
Kändes som om hon var med mig denna dag trots allt, och log
ifrån sin himmel.

Fick fina presenter av Tomas och barnen. Ett presentkort på
Make Up Store och ett presentkort på Triumph.
Ska köpa mig något riktigt fint med dom.

Dagen blev till en början ganska lugn... men vid 2 tiden började
det droppa in folk.
Först i skaran kom min barndomskompis, Angelica och hennes
sambo, Uffe. Träffade dom senast i början av februari när vi var
ner till Kramfors och tittade på Nyårsrevyn. Tittade lite misstänksamt
på hennes mage då, eftersom hon förra sommaren pratat om att
de skulle försöka skaffa barn.
Å tänk va rätt jag hade!! Vem kommer inte hit med stormagen och
bara 3 månader kvar till dagen D, om inte hon! =)
Fick ett presentkort av även dom, men denna gång på Kicks. =)

Sen åkte Tomas och hämtade min svärmor och svärfar.
Av dom fick jag också ett present, på KappAhl. =)
Man kan säga att denna dag stavades presentkort och blommor.
Men det var ju bra, för då kan man ju själv hitta vad man vill ha.

Sedan kom ett blomsterbud från Blomster Ateljen med en jättefin
blomstergrupp från min moster, min morbror, min kusin och hans
fru hemma i Skog.
En stund senare kom Joel´s gudmor Mia, med en liten present.
Mer skulle komma under kvällen från hela kompisgänget.

Timmarna gick... och så kom "han bakom kameran och hon med
alla barnen plus barnen" (hihihi) även kallade Stefan och Malin
och några av deras barn. Av dom fick jag en jättefin blomstergrupp
i turkos.
Natalie (ena dottern) och en kompis till henne skulle vara barnvakt
åt oss senare under kvällen, då vi skulle till min överaskningsfest
som kompisgänget ordnat med inne i stan.

Sen kom Joakims gudföräldrar, Cecilia och
Johan och deras son Victor.
Av dom fick jag ett jättefint citrusträd i kruka.

Så klockan 19.00 började den stora matchen på tv:n.
Och tre minuter senare blev jag 30 år... =)
Spännande som rackar´n var matchen.... huuuuga!

Sanna, som hade ordant med överaskningsfesten, ringde
ett antal gånger under kvällen till Tomas och undrade när vi
skulle komma.
Men det går ju inte att åka hemifrån när det kommer mera folk
på besök hela tiden.
Skulle till att börja drick lite vin och göra iordning mig inför
festen. Då kommer Johanna och Elin och lilla månadsgamla
Rebecca och grattar mig.
De tyckte att jag skulle fortsätta att göra mig iordning, så jag
gjorde fika åt dom och så gjorde jag mig färdig för festen.

Klockan är 20.45 när jag är färdig. Då skjutsade Johanna oss på
"sightseeing" i stan för att villa bort mig och tillslut så stannande
vi utanför festlokalen,mitt inne i stan.
Vi tackar för skjutsen, kliver ur bilen, går mot en öppen dörr
och börjar gå uppför en spiraltrappa.
Från övervåningen hörs högljudda hejarop till MODO från ett
20-tal kompisar som tittar på matchen på tv.
När vi gått halva trappan så dämpas plötsligt detta ljud, och
istället börjar ett antal röster sjunga:
- Ja må hon leva, ja må hon leva...
Vi fortsätter att gå uppför trappan och möts av ett tiotal kompisar
som sjunger för full hals. Alla andra hade fullt upp med spänningen
på tv... då det endast återstår 10 minuter av denna historiska
finalmatch.
Jag får ett stort kort med grodor på och med texten:
- Vad skönt att ha en vän som du...
Öppnar kortet och där står det:
-... en riktigt, riktigt gammal vän. Grattis på ålderns höst!
Hahaha!! Jaa, som de har retats med mig om att jag snart är
gammal. Stämde ju klockrent!!! Hiihiii!!
Sen har de textat:
"Grattis Johanna på din 30 års dag önskar,
Sanna, Johnny, Mia, Micke, Carina, Gusse, Helena,
Emil, Micke S, Jouni, Miranda, Matilda, Jörgen, Juha
och Jonas."
Vilka góa vänner ni är! Love you all!!!


I present får jag, hör och häpna, åter ett presentkort...
från Make Up Store. Det är på en dag-eller kvälls makeup
och produkter till samma pris som makeupen.
Får även två vinflaskor, inslagna i silverpapper, som jag
ska festa på under kvällen.
Sen var det dags att se de sista 8 minuterna av matchen.
Satte mig på golvet med tjejerna. O gud så spännande
det blev! Det stod 3-2 till MODO sedan 09:52 in i tredje
perioden då Mr. Kristian Kuusela skickar in pucken till höger
om Stana på en fin passning från Per-Åge Skröder.
Linköping försöker få in ett tredje mål, men MODO och
Krizan gör allt för att spika igen målet.
När det återstår 1 minut av matchen är vi alla i lokalen
i upplösningstillstånd.
Så tickar sekunderna fram i snigelfart...
Klockan visar 20:00 och SM-GULDET till MODO är ett
faktum!!!! Fattar ni, GUUUUULD!!!!!

Vilken glädje som genomsyrar hela lokalen!
Vi blir som tokiga allihopa!! Hoppar upp och ner,
skriker, kramar och lyfter upp varandra!!! Vi sjunger
och skålar! Skrattar och gråter om varannat!
Själv skrattar jag och gråter i en och en halv timma...
kan inte sluta... jag blir alldeles toksvullen runt ögonen.
Och den svullnanden har hållit i sig tills idag, måndag. =/

Efter ett tag får vi höra att folk har börjat samlas på torget,
så vi går dit allt eftersom.
Det är folk överallt på torget, alla är glad och sjunger:
SM-GULD, SM-GULD, SM-GULD!!!!
Vart man än vänder blicken möts man av leende människor!
Träffar på några som vi känner, och vänder sedan tillbaka
till fest lokalen.
Där fortsätter vi att fira! Kompisarna har fixat en jättefin
tårta med en tokig bild på mig, och nu kommer den väl
tillpass. Smaskar i oss av den och sedan sjunger vi
Singstar av hjärtans lust.
Några ur gänget fixar skjuts och åker upp till flygplatsen
för at möta GULD-HJÄLTARNA som kommer med flyget
vi midnatt.
Längs med den 2 mil långa vägen från flygplatsen har
ett antal personer tänt marschaller, dessa kantas vägen av,
ända in till stan.

Vi andra som är kvar i stan, börjar ta oss ner till Arenan för
att fira HJÄLTARNA, när de kommer fram med bussen från
flygplatsen.
Jag går med Carina och Sanna.
Men vid Örnparken har Sanna jätteont i fötterna av sina
skor. Vi vilar en stund och fortsätter att gå. Men vid Hemma-
kväll-butiken stannar vi igen. Ringer några samtal och försöker
fixa skjuts ner till Arenan. Men skjutsen kommer inte, så vi
gör ett nytt försök och kommer ända ner till parkeringen
vid Arenan.
Då händer det som INTE FÅR hända....
Jag lyckas snubbla över den ENDA höga kant, ca 30-40 cm,
som finns mellan parkeringarna. Så jag ramlar och
känner att det gör fruktansvärt ont i vänster fotled och knä.
Nu går allting fort.
Sanna och Carina håller om mig och ringer till Tomas som
kommer springande från andra sidan av parkeringen där
han befunnit sig. Någon ringer 112 och ambulansen kommer.
Jag och Tomas åker med ambulansen till akuten i samma
stund som MODO-spelarna anländer till Arenan med sin
buss.

I ambulansen sätter nål på min hand och strax är vi på
akuten.
När vi kommer in på ett rum frågar Tomas om jag inte
känner igen ambulansmannen som står vid sidan av min
brits.
Är inte i det tillstånd att jag fattar vem det är först, tycker att
jag känner igen honom men...
Tomas säger: Men det är ju en gammal MODO-spelare,
Tommy Pettersson!!!
Då ser jag ju att det är han och hugger tag i honom, drar
ner honom till mig på britsen och kramar honom.
Vrålar att jag tyckte att jag kände igen honom.
Fortsätter att vråla att jag fyller 30 år idag, att MODO vunnit
SM-GULD och att det är så synd att jag inte kunde vara kvar
och hylla dom.
- Men så får jag träffa dig här istället!!! jublar jag.
Och Tommy Pettersson, han bara skrattar.

Får åka upp till röntgen, men som tur är det inget som är
brutet. Utan jag har stukat foten ordentligt.
Blir nerskjutad av och åker hiss med en oerhört sur och grinig
sköterska, som säger åt mig att sluta pjåka mig, då jag klagar
över att jag har ont. Fy fan, sånna surkärringar ska inte jobba
på sånna här ställen.

Jag och Tomas tar oss till väntrummet, där jag somnar och Tomas
ringer efter taxi.
Vid 04.30 kommer taxin och vi åker hem.
Bör jag tillägga att jag somnade åter som en stock när jag kom
hem till min säng???
Jaa, det var min födelsedag och MODOs SM-GULD.

Igår, söndag, var vi alltså ner och hyllade våra HJÄLTAR,
först i Arenan med pompa och ståt. Sedan på torget.
Jaa, vilken glädjeyra!!! Men så förtjänar de verkligen alltihop
också, efter en enorm säsong!!!

Grattis MODO till erat välförtjänta och hett efterlängtade
SM-GULD!!!
Som ni har slitit för detta!



//En överlycklig, 30-årig BAMBI =)

                 




Jaa, så var det alltså dags!
Idag är det 30 år sedan man kom till den här världen.
Idag ska man väl bli officiellt vuxen, men inte känner
jag mig som 30 precis. På sin höjd som 25 kanske...
Fattar inte hur fort åren har gått...
Känns konstigt att 20-talet är över nu liksom.
På ett sätt känns det bra att bli äldre, man har liksom
kommit en bit i livet och skaffat sig en hel del erfarenhet.
Jag har träffat min älskling och vi har fått 2
underbara barn tillsammans.
Vi har skaffat hus, vi har ju ingen hund, men dock 3 katter.
Och kombi har vi ju också... haha...
Sen har jag ju pluggat först till usk:a och nu till medieproducent.
Jobbat inom både skolan, barnomsorg och äldreomsorg...
Jaa, jag har hunnit med en del iaf...
men trots det har jag lite ågren för att bli 30 också.
Fasen, det här stycket ovanför låter ju som nån memoar...
så gammal är jag ju inte....
Fast i och för sig blir man ju kärring idag, men jag hoppas få
dispens av Malin och få stanna på TANT-stadiet. =)
Nää, ärligt talat, jag ska allt fira min födelsedag idag och ikväll.

Idag kommer mamma och pappa rätt tidigt.
Mamma har gjort smörgåstårta och bakat en massa fikabröd.
Hon är snäll, min mamma.
Efter dom som kommer nog en del släkt och vänner hit.
Blir nog en ganska fullbokad dag, men säkert trevlig.

På kvällen har kompisgänget ordnat med en överaskningsfest.
Ser verkligen fram emot den! Ska bli jättekull!!

Men i samband med festen blir det även hockey.
Möjligheten finns ju att det blir firande av GULD idag också.
Skulle ju vara jättekul om man fick komma ihåg sin födelsedag
som den dag då även Modo tog SM-guld igen, efter 28 års väntan.
Men det skulle ju också vara kul om de fick vinna det här på hemma-
plan på måndag. Vilken festyra det skulle bli!!!

Jaa det återstå att se...
Isf ska jag försöka fixa biljetter till min mamma och hennes vännina
igen. Jag hade nämligen fixat biljetter till gårdagens match åt dom
också. Snacka om roligt för mamma att gå på elitseriehockey för
första gången i sitt liv och då dessutom på en sm-final.
Hon tyckte det var jätte spännande och ville absolut att jag skulle
försöka få tag på biljetter åt dom igen, om det skulle bli en 7 avgörande
match i Swedbank på måndag.

Nää, man skulle kanske gå och lägga sig nu, så man har sovit några
timmar iaf, innan man ska sätta igång och fira sin födelsedag.

Natti natti!


// Bambi - som fortfarande är 29...
(blir 30 först klockan 19.03, då matchen har startat...)    ; )

Vi gjorde det igen, tog motståndarna i 7 och avgörande
match. Vilken kvarts-och semiserie det har varit.
Men nu är vi där...
Jaa, tänk att nu är MODO äntligen i FINAL igen!!!
Vilken känsla!!!! Ååå vad lycklig jag är nu!!!!
Som de kämpade i kvällens match var det verkligen
rätt lag som vann!!!!

Det var ju ett tag sedan vi sist var i final, ända sedan
2002... Fast den gången gick det ju inge vidare...
Men nu ska vi banne mig ta hem GULDET!!!
Det är dax nu, efter 28 års väntan...

Så nu är det bara tuta och köra mot Linköping!
Första matchen går ju av stapeln på onsdag och
sen får jag gå på andra matchen som äger rum
hemma i Arenan på fredag.

Åååå, så härligt!!! Va glad jag är nu!!!
Lycklig som bara den!!!


/En rackarns överlycklig Bambi