Bambi på hal is...

Nog fick jag fira x2 som jag skrev i bloggen på min födelsedag!!!
Och som vi firade!!!!! Både jag, MODO - Hockey och alla andra
supportar!!

Inte kan jag klaga på dåliga presenter denna födelsedag!
Kunde inte fått något bättre än ett SM-GULD!!!

Glädjen över detta kan inte finna sina gränser!!!
Så vansinnigt, obeskrivligt skönt det känns!
En totalt euforisk glädje!!!

Min 30-årsdag kommer jag för alltid att minnas, lita på det!
När jag blir gammal och sitter på ålderdomshem ska jag
banne mig gagga om: Att den dag som jag fyllde 30 så tog
MODO sitt hett efterlängtade GULD, efter 28 års väntan!!!
Tomas (sambon) sa ikväll att det borde införas allmän flaggdag
den 14:e april, men då med MODO-flagga såklart!!! =)

Skulle ha skrivit tidigare om mitt födelsedagsfirande, om jag
bara hade orkat... Efter detta har man ju varit helt utpumpad!
Igår kväll, söndag, somnade jag som en stock på soffan kl halv
nio efter att ha varit och firat HJÄLTARNA i Arenan och på torget
i stan.
Vaknade klockan 12 och flyttade upp en våning till sängen.
Sov ända till 11.30 idag... Var behövligt vill jag lova!
Ringde min handledare, Jerry, på skolan som sa att vi skulle
träffas imorgon istället, att det var bättre att jag vilade efter
mitt dubbelfirande. Han behövde fixa med lite mera saker
ändå, innan jag kan dra igång projektet som jag ska ha under
min LIA-period som egentligen började idag.
Han bara skrattade när jag sa hur mycket firande det hade blivit
i helgen. Men så är han OCKSÅ stor MODOit! =)

---

Ja, hur var min födelsedag annars då...
Jo, dagen började med att jag väcktes klockan 9 av ett telefon-
samtal från Nils-Erik, 93 år gammal och f.d granne i stugan bredvid
våran sommarstuga.
Han läste upp en väldigt fin och egen komponerad dikt som handlade
om mig. Hur det var när jag var liten och sprang omkring i stugområdet,
hur jag vuxit upp och att de alltid har tyckt om mig och att jag alltid har
kramat om dom och pratat med dom när de kommit på besök.
Det är nämligen deras dotter och svärson som har stugan bredvid
oss nu. Jag blev så rörd att att han kom ihåg min födelsedag och
att han skrivit en sån fin dikt till mig. Ska be honom att få dikten
nerskriven, så jag kan spara den.

Sen åt jag frukost. Och en stund senare kom mamma och pappa,
finklädda och uppvaktade mig med en enormt vacker bukett och
ett fin kort med pengar i.
Mamma hade med sig en jättestor smörgåstårta.
Sen gjorde hon sallad till den.
Så kom första kompisen, Carina, på besök med lotter från henne
och hennes sambo, David.
Vann tyvärr inget på dom, men det roliga var ju ändå att hon kom.
Vi hjälptes åt,att dagen till ära, duka fram finporslinet som jag fått
genom årens lopp av Astrid. Min älskade "mormor" som inte fanns
med oss denna dag. Känns så sorgligt att hon inte fick uppleva
denna dag. Hon dog den 5 juli för snart 2 år sedan.
Kändes som om hon var med mig denna dag trots allt, och log
ifrån sin himmel.

Fick fina presenter av Tomas och barnen. Ett presentkort på
Make Up Store och ett presentkort på Triumph.
Ska köpa mig något riktigt fint med dom.

Dagen blev till en början ganska lugn... men vid 2 tiden började
det droppa in folk.
Först i skaran kom min barndomskompis, Angelica och hennes
sambo, Uffe. Träffade dom senast i början av februari när vi var
ner till Kramfors och tittade på Nyårsrevyn. Tittade lite misstänksamt
på hennes mage då, eftersom hon förra sommaren pratat om att
de skulle försöka skaffa barn.
Å tänk va rätt jag hade!! Vem kommer inte hit med stormagen och
bara 3 månader kvar till dagen D, om inte hon! =)
Fick ett presentkort av även dom, men denna gång på Kicks. =)

Sen åkte Tomas och hämtade min svärmor och svärfar.
Av dom fick jag också ett present, på KappAhl. =)
Man kan säga att denna dag stavades presentkort och blommor.
Men det var ju bra, för då kan man ju själv hitta vad man vill ha.

Sedan kom ett blomsterbud från Blomster Ateljen med en jättefin
blomstergrupp från min moster, min morbror, min kusin och hans
fru hemma i Skog.
En stund senare kom Joel´s gudmor Mia, med en liten present.
Mer skulle komma under kvällen från hela kompisgänget.

Timmarna gick... och så kom "han bakom kameran och hon med
alla barnen plus barnen" (hihihi) även kallade Stefan och Malin
och några av deras barn. Av dom fick jag en jättefin blomstergrupp
i turkos.
Natalie (ena dottern) och en kompis till henne skulle vara barnvakt
åt oss senare under kvällen, då vi skulle till min överaskningsfest
som kompisgänget ordnat med inne i stan.

Sen kom Joakims gudföräldrar, Cecilia och
Johan och deras son Victor.
Av dom fick jag ett jättefint citrusträd i kruka.

Så klockan 19.00 började den stora matchen på tv:n.
Och tre minuter senare blev jag 30 år... =)
Spännande som rackar´n var matchen.... huuuuga!

Sanna, som hade ordant med överaskningsfesten, ringde
ett antal gånger under kvällen till Tomas och undrade när vi
skulle komma.
Men det går ju inte att åka hemifrån när det kommer mera folk
på besök hela tiden.
Skulle till att börja drick lite vin och göra iordning mig inför
festen. Då kommer Johanna och Elin och lilla månadsgamla
Rebecca och grattar mig.
De tyckte att jag skulle fortsätta att göra mig iordning, så jag
gjorde fika åt dom och så gjorde jag mig färdig för festen.

Klockan är 20.45 när jag är färdig. Då skjutsade Johanna oss på
"sightseeing" i stan för att villa bort mig och tillslut så stannande
vi utanför festlokalen,mitt inne i stan.
Vi tackar för skjutsen, kliver ur bilen, går mot en öppen dörr
och börjar gå uppför en spiraltrappa.
Från övervåningen hörs högljudda hejarop till MODO från ett
20-tal kompisar som tittar på matchen på tv.
När vi gått halva trappan så dämpas plötsligt detta ljud, och
istället börjar ett antal röster sjunga:
- Ja må hon leva, ja må hon leva...
Vi fortsätter att gå uppför trappan och möts av ett tiotal kompisar
som sjunger för full hals. Alla andra hade fullt upp med spänningen
på tv... då det endast återstår 10 minuter av denna historiska
finalmatch.
Jag får ett stort kort med grodor på och med texten:
- Vad skönt att ha en vän som du...
Öppnar kortet och där står det:
-... en riktigt, riktigt gammal vän. Grattis på ålderns höst!
Hahaha!! Jaa, som de har retats med mig om att jag snart är
gammal. Stämde ju klockrent!!! Hiihiii!!
Sen har de textat:
"Grattis Johanna på din 30 års dag önskar,
Sanna, Johnny, Mia, Micke, Carina, Gusse, Helena,
Emil, Micke S, Jouni, Miranda, Matilda, Jörgen, Juha
och Jonas."
Vilka góa vänner ni är! Love you all!!!


I present får jag, hör och häpna, åter ett presentkort...
från Make Up Store. Det är på en dag-eller kvälls makeup
och produkter till samma pris som makeupen.
Får även två vinflaskor, inslagna i silverpapper, som jag
ska festa på under kvällen.
Sen var det dags att se de sista 8 minuterna av matchen.
Satte mig på golvet med tjejerna. O gud så spännande
det blev! Det stod 3-2 till MODO sedan 09:52 in i tredje
perioden då Mr. Kristian Kuusela skickar in pucken till höger
om Stana på en fin passning från Per-Åge Skröder.
Linköping försöker få in ett tredje mål, men MODO och
Krizan gör allt för att spika igen målet.
När det återstår 1 minut av matchen är vi alla i lokalen
i upplösningstillstånd.
Så tickar sekunderna fram i snigelfart...
Klockan visar 20:00 och SM-GULDET till MODO är ett
faktum!!!! Fattar ni, GUUUUULD!!!!!

Vilken glädje som genomsyrar hela lokalen!
Vi blir som tokiga allihopa!! Hoppar upp och ner,
skriker, kramar och lyfter upp varandra!!! Vi sjunger
och skålar! Skrattar och gråter om varannat!
Själv skrattar jag och gråter i en och en halv timma...
kan inte sluta... jag blir alldeles toksvullen runt ögonen.
Och den svullnanden har hållit i sig tills idag, måndag. =/

Efter ett tag får vi höra att folk har börjat samlas på torget,
så vi går dit allt eftersom.
Det är folk överallt på torget, alla är glad och sjunger:
SM-GULD, SM-GULD, SM-GULD!!!!
Vart man än vänder blicken möts man av leende människor!
Träffar på några som vi känner, och vänder sedan tillbaka
till fest lokalen.
Där fortsätter vi att fira! Kompisarna har fixat en jättefin
tårta med en tokig bild på mig, och nu kommer den väl
tillpass. Smaskar i oss av den och sedan sjunger vi
Singstar av hjärtans lust.
Några ur gänget fixar skjuts och åker upp till flygplatsen
för at möta GULD-HJÄLTARNA som kommer med flyget
vi midnatt.
Längs med den 2 mil långa vägen från flygplatsen har
ett antal personer tänt marschaller, dessa kantas vägen av,
ända in till stan.

Vi andra som är kvar i stan, börjar ta oss ner till Arenan för
att fira HJÄLTARNA, när de kommer fram med bussen från
flygplatsen.
Jag går med Carina och Sanna.
Men vid Örnparken har Sanna jätteont i fötterna av sina
skor. Vi vilar en stund och fortsätter att gå. Men vid Hemma-
kväll-butiken stannar vi igen. Ringer några samtal och försöker
fixa skjuts ner till Arenan. Men skjutsen kommer inte, så vi
gör ett nytt försök och kommer ända ner till parkeringen
vid Arenan.
Då händer det som INTE FÅR hända....
Jag lyckas snubbla över den ENDA höga kant, ca 30-40 cm,
som finns mellan parkeringarna. Så jag ramlar och
känner att det gör fruktansvärt ont i vänster fotled och knä.
Nu går allting fort.
Sanna och Carina håller om mig och ringer till Tomas som
kommer springande från andra sidan av parkeringen där
han befunnit sig. Någon ringer 112 och ambulansen kommer.
Jag och Tomas åker med ambulansen till akuten i samma
stund som MODO-spelarna anländer till Arenan med sin
buss.

I ambulansen sätter nål på min hand och strax är vi på
akuten.
När vi kommer in på ett rum frågar Tomas om jag inte
känner igen ambulansmannen som står vid sidan av min
brits.
Är inte i det tillstånd att jag fattar vem det är först, tycker att
jag känner igen honom men...
Tomas säger: Men det är ju en gammal MODO-spelare,
Tommy Pettersson!!!
Då ser jag ju att det är han och hugger tag i honom, drar
ner honom till mig på britsen och kramar honom.
Vrålar att jag tyckte att jag kände igen honom.
Fortsätter att vråla att jag fyller 30 år idag, att MODO vunnit
SM-GULD och att det är så synd att jag inte kunde vara kvar
och hylla dom.
- Men så får jag träffa dig här istället!!! jublar jag.
Och Tommy Pettersson, han bara skrattar.

Får åka upp till röntgen, men som tur är det inget som är
brutet. Utan jag har stukat foten ordentligt.
Blir nerskjutad av och åker hiss med en oerhört sur och grinig
sköterska, som säger åt mig att sluta pjåka mig, då jag klagar
över att jag har ont. Fy fan, sånna surkärringar ska inte jobba
på sånna här ställen.

Jag och Tomas tar oss till väntrummet, där jag somnar och Tomas
ringer efter taxi.
Vid 04.30 kommer taxin och vi åker hem.
Bör jag tillägga att jag somnade åter som en stock när jag kom
hem till min säng???
Jaa, det var min födelsedag och MODOs SM-GULD.

Igår, söndag, var vi alltså ner och hyllade våra HJÄLTAR,
först i Arenan med pompa och ståt. Sedan på torget.
Jaa, vilken glädjeyra!!! Men så förtjänar de verkligen alltihop
också, efter en enorm säsong!!!

Grattis MODO till erat välförtjänta och hett efterlängtade
SM-GULD!!!
Som ni har slitit för detta!



//En överlycklig, 30-årig BAMBI =)