Bambi på hal is...

dog min älskade "mormor" och fick vara med henne och
hålla henne i handen när tog sitt sista andetag.
Idag, den 1 oktober, skulle hon ha fyllt 88 år.
Jag saknar henne så otroligt mycket!!!
Hon var min livlina under ett antal jobbiga år, den första 4 1/2 åren som jag
bodde här i Övik. Hon fanns där för mig, i vått och torrt.
Jag saknar hennes stöd när man behöver det som allra mest.
Vid sådana tillfällen fanns hon där, alltid.

Allt som oftast ringde hon till mig och min famij mest varje kväll
för att höra hur vi mådde och vad vi gjort under dagen.
Hon var liksom både som en mamma och mormor på samma
gång. Och visst tyckte jag en del gånger att hon kunde bli lite
för mycket påträngande, men jag uppskattade hennes omtanke
något oerhört mycket.

Astrid, som hon hette, var egentligen min mormors syster, men då
min "riktiga" mormor dog redan när jag var 5 år, och vi innan dess,
jag och min mormor,inte haft så bra kontakt, så tog mormors syster
på sig en outtalad roll som mormor.
Min mamma är uppväxt hos sina morföräldrar och därför har hon
varit som en dotter åt min "mormor", Astrid.
Astrid och hennes man flyttade även in i huset bredvid mina
föräldrar 2 år innan jag föddes. Så dom har haft en naturlig plats
i mitt liv. De blev så mycket morföräldrar för mig, som mina
biologiska morföräldrar aldrig kunnat bli.

Så idag har jag tänkt på dig, Astrid, och åter önskat, för vilken gång
i ordingen vet jag inte, att du fanns här kvar hos mig.
Du kommer alltid att finnas i mitt hjärta och vara en del av mitt liv!
Jag hoppas att du har haft en riktigt fin födelsedag uppe i din
himmel och suttit och tittat ner på oss som är kvar här på jorden.

Älskade dig när du levde och kommer alltid att älska dig!



/Bambi